I veckan blev jag verkligen påmind om hur skört livet är. Hur livet kan förändras på en tiondels sekund. Min sons bästa kompis var med om en otäck bilolycka, men som tur var hade han änglavakt och klarade sig förhållandevis bra.

Min son och han kompis stod med några andra barn och väntade på skolbussen för att åka hem efter skoldagens slut. En lastbil passerar busskuren och min sons kompis uppfattar inte att det är en semi-lastbil, d.v.s. en lastbil med stort släp, utan tänker ta ett steg ut i vägen när lastbilen passerat. Han blir då träffad av släpet. Det blir kaos och panik bland skolbarnen, pojken som blivit påkörd blöder kraftigt från huvudet och tänder ät utslagna. Min son har sinnesnärvaro och ringa upp kompisens pappa, som vi också känner väl och ber han komma direkt. Personal från skolan som sett olyckan ringer 112. Polis, brandkår och ambulans kommer till platsen och man beslutar att även kalla på ambulanshelikopter. Man flyger till Örebro och det blir röntgen och observation på sjukhuset några dagar. Men pojken hade verkligen änglavakt och han kommer bli helt återställd. Men vilken chock och vilken hemsk eftermiddag. och kväll innan vi visste att allt hade gått bra till slut.

Å vad snabbt man blir påmind om vad som är viktigt här i livet.  Helt plötsligt verkar problem som man har inte så stora ändå. Och man vill bara krama om barnen och känner sådan otrolig tacksamhet för att de finns och att de mår bra. Vad lätt det är att glömma bort det, när livet snurrar på och man är fast i ekorrhjulet.

Detta blev en riktig väckarklocka för oss alla bredvid. Att ta vara på livet. Att inte ta det för givet. Att uppskatta varandra. Att inte bråka över småsaker. Att inte älta det som varit. Att vara tacksam för det man har närmast.

Så var rädda om er!

Kram från Sofia