Tendensen till skov minskar rejält med ökande ålder, runt 60 år har jag hört att det ska finnas en brytpunkt.
Därmed finns det en chans att Neurologerna försöker att utsätta ms-läkemedel. Det är ju inte så att dem inte kan garantera att det inte sker någon ytterligare försämring. Vissa har också hamnat i en progressiv MS och då finns inte lika många effektiva behandlingar.
Själv tycker jag att det känns sådär att vara bromslös, det känns som min broms är min livlina, mitt hopp och ska då åldern vara ett avgörande och inte hur min ms har varit och är? Även om vi bär samma sjukdom bär vi den olika och den ter sig olika på varje människa.
Mina tankar går ändå till att jag kanske blir äldre tidigare än andra?
Min kropp är skörare än en ”vanlig” 53-åring och hur ska det då vara när jag är 60 plus? Nyfiken som jag är sökte jag efter information om äldre med ms för att få svar på mina frågor men jag hittar inget. Inget forum ingen podd eller dylikt. Det kan ju inte bara vara jag som har frågor?
Varför pratas det inte mer om äldre med MS? Det finns ju forum för unga med ms, graviditet med ms. Det är ju fantastiskt med dessa platser för dem unga. När man är i starten eller mitten i livet men inget i ”slutet” av livet. Jag undrar om det finns ett behov för äldre när vi har levt med ms i många år, att känslan att man måste skaffa hjälpmedel, att bli starkare i kropp och psyke, att åldras med Ms, kärlek och sex, pensionspengar och ekonomi. Ja det finns många frågor eller har vi bara accepterat våra öden utan frågor? Jag önskar iallafall att det fanns ett forum för oss.
Alla drömmar man hade som frisk.
Kan man göra dem när man är äldre och har fått en dålig pension pga att man inte har kunnat arbeta eller arbetat på halvtid pga av sin ms? Det är viktigt att hålla kvar sina drömmar och mål man måste komma ihåg att man inte är ensam med sin sjukdom.
Då vore det fantastiskt med ett forum att dela med sig eller tipsa varandra i för att kunna få ett liv som är värdigt och likvärt det liv man vill leva.
