Jag blir tokig när jag inte ses som en egen individ utan ska bli hopkopplad med andra människor. Helst när det är ofrivilligt.  Jag har ett antal gånger sökt bidrag för utbildning, resor, kurser osv  Sökt genom fonder eller stipendium, perfekt tänker man.  Äntligen kanske man kan göra det där Xtra med något intresse, få kontakter till en annan väg i livet eller bli bara lite förståndigare genom att gå en kurs. När man då ansöker om stipendium eller fonder…

Fortsätt läsa

Jag lever med migrän sedan 20 år tillbaka, en frustration och avsky till denna hemska huvudvärk.  För att du ska få diagnosen migrän krävs det att du har haft minst fem migränanfall med symtom som är typiska för migrän. Detta gäller om du haft migrän utan aura. Jag har haft aura migrän några gånger och innan jag visste var det var så trodde jag att det var ett ms-skov. Det blir som att se in i en diamant. Om jag ska…

Fortsätt läsa

Är jag hemma och det är slutet av februari. Nästa vecka ska vi urnsätta min pappa och barnens morfar.  Återigen rivs sorgen upp och jag känner mig så ledsen när jag tänker på att min stora pappa är nu bara aska i en liten vacker ek urna…. Vi alla ska dö det vet vi men vi pratar inte om det. Är det därför döden är så svår?  Pappa försvinner bara mer och mer och jag försöker behålla minnen med ett…

Fortsätt läsa

Här sitter jag med ett nytt år framför mig och gråter som ett barn  Vems barn är jag nu när inte min pappa lever längre.  Min pappa somnade in dagarna före jul och lämnade oss i en stor sorg och mörker. När man får det där samtalet som man inte vill ha från läkaren. Jag skrek rakt ut: Nej nej nej !!! Vi var uppe för att ta farväl och jag försökte öppna fönstret men den ville inte öppna sig så…

Fortsätt läsa

Tänkte på det när en vän till mig sa att jag efter min ms-diagnos VILLE verkligen synas och höras. Vart lite förvånad över den tanken och frågade: vad menar du?  Hen förklarade att jag har ju föreläst, varit med i kampanjer, samarbeten osv  Hen undrade varför?  Jag förklarade att det inte var jag som person utan mer att min sjukdom Ms skulle få ett ansikte utåt. Därav min berättelse om depression, ångest, självmordstankar, träning osv  Jag tänkte mer att jag…

Fortsätt läsa

När jag insjuknade för 12 år sedan så blev jag introducerad med yoga och mindfullness.  Jag var inte så imponerad i början av min resa med denna aktivitet men jag gav den tid eller rättare sagt yogan gav mig tid.  När jag satt där i min rullstol som jag hade fått anpassad till min kropp som hade tappat 8 kg ,vägde endast 45 kg till mina 169 cm så försökte jag blunda och andas.  Stirrade rakt ut och tänkte: vad…

Fortsätt läsa

Jag njuter av dem soliga stunder som kommer fram på dagarna och jag planerar lite försiktigt höstplantering för trappan till vår entré. Blir så glad när det är välkomnande och fint när man kommer hem. Min energi är lite på paus kan man säga och har svårt att få ihop trådarna men jag försöker så gott jag kan att nysta upp det.  Många förändringar i livet just nu och jag är inte ensam men jag vill ändå att nån därute…

Fortsätt läsa

Det som var viktigast i mitt liv lever inte längre. Vi behöver prata om att du dog. Tack till min livmoder.  Tack för att du gav mig 3 vackra barn.  Vårt första barn var inte självklart, jag lyssnade in och förstod att du behövde hjälp på vägen. Det var något som inte stod rätt till. Du var inte som alla andra.  PCOS stoppade produktionen och skapandet av ett otroligt efterlängtad barn.  Det var tankeväckande, nagelbitande och sedan kom barn efter…

Fortsätt läsa

Hjälp och ms  Våga be om hjälp!  Ensam är inte stark! Det börjar redan när man är liten och man får beröm för att man gör något själv, man klarar sig själv.  Du fixar det här själv! Ensam är stark …. Vilka har inte hört det?  Får man uppmuntran när man ber om hjälp eller beröm? Vem tackar nej när nån ber om hjälp?  När man får den frågan så får man en gåva av den andra personen. Man behöver…

Fortsätt läsa

Just nu är jag jäkligt trött på min oinbjudna gäst MS! Den begränsar mig och jag har lust att sparka den i rumpan och be dem fara åt helvetet. Vad hjälper det att tänka så här?  Ingenting men ibland sköljer det över mig och jag orkar inte längre mota bort den känslan. Är inte sämre människa för det.  ”Gömt är inte glömt”. Att gömma Ms innebär inte att jag inte bär sjukdomen. Jag känner mig bara ensam i stormen. Då…

Fortsätt läsa

Vem är jag?  Vem vill jag vara?  Vem vill gå i mina skor?  Våren kommer och knopparna spricker så vackert och jag försöker fånga alla ögonblick och njuter varje gång jag ser en ny blomma som har kämpat sig upp från den kalla jorden och sträcker sig mot solstrålarna som värmer och får blomman att blomma.  Lite som jag känner jag, från mörkret till ljuset. Jag blir gladare när ljuset kommer men det kan också ge ett samvete att man…

Fortsätt läsa

För två år sedan fann jag en knöl i bröstet på vänstra sidan, långt i sidan. Fick en akuttid till vårdcentralen och även en akuttid till mammografi. Dem gjorde olika undersökningar, bland annat ultraljud och fick sedan åka till SÖS för att ta prov på knölen.  Det var jobbigt med väntan tills att få ett resultat och det visade sig att det var inget allvarligt. Knölen var 1,5 cm *1 cm då.  Två år har nu gått och jag kände…

Fortsätt läsa