Att få ms innebar inte bara problem med gång, balans, förlamning, bränningar osv utan också en fasa att kissa på sig eller få förstoppningar.

Det är också svårt att sätta ord på sina tankar när det gäller sex och sexualitet.

Inte konstigt, sex är inget vi pratar om med vem som helst och inte ens med sin partner kanske ..

Det är extra känsligt att prata om sex när det inte fungerar som man vill eller önskar.

Min lust försvann eller rättare sagt var obefintlig efter min ms -diagnos. Jag hade också efter mitt stora skov känselbortfall i och på underlivet, det kändes som en tandläkarbedövning som inte ville släppa. En obehaglig känsla eftersom det kändes ”dött”.

Jag bestämde mig för att ta mod till mig och pratade med min neurolog och fick då en remiss till en sexolog.

Sexolog ? Vad är det ?

En sexolog har oftast en utbildning bakom sig som läkare, barnmorska, sjuksköterska, psykolog eller socionom men har då lagt till en masterutbildning i sexologi. Det är viktigt att när man har samtal kring sex-och relationsproblem tar upp det psykologiska. Det psykiska och fysiska hör ihop även här. Att träffa en sexolog är inte bara ett samtal om sex som många tror och även jag .

Jag träffade en äldre kvinna och det kändes bra. En ”erfaren”kvinna i sina bästa år.

Vi satte oss i varsin fåtölj mitt emot varandra och jag kom ihåg att allt runt omkring mig tystnade. Hörde mitt hjärta slå och jag satte mig på mina händer. Då bröt hon tystnaden :

-Malin , jag vill att VI jobbar tillsammans så att när du går härifrån ska det kännas bättre och lättare med livet.

Det kändes skönt med inga krav med att jag skulle finna den största orgasmen när jag gick därifrån, utan det var ”bara ”ett rent samtal.

Jag fick berätta min bakgrund med min MS som jag då hade varit med mig i cirka tre år. Att jag hade känslobortfall i och på underlivet , att jag hade problem med närhet av min man för att det kändes som att jag skulle ”bygga” upp eller göra en ”invite” till sex. Jag ville inte tillslut kramas just för att det inte skulle misstolkas. Jag kände mig även oattraktiv för att min man blev min skötare när jag kom hem från sjukhuset, han duschade och tvättade mig, toalettbesöken och det blev inte ett normalt förhållande för oss. Vill också nämna att min man har aldrig haft några krav på sex utan han led nog i tystnad och kände sig själv ratad.

Jag var så ledsen och besviken på mig själv.

Under våra samtal som blev fyra stycken och då utan min man för det var det jag ville. Jag kände att jag kunde vara brutalt ärlig när jag satt där själv och inte ta hänsyn till nån annans känslor.

Samtalen byggde mycket på att stärka min självkänsla att våga vara öppen vad jag kände och ville ha. ( lättare sagt än gjort).

Sex är så mycket mer än just sex. Släppa jakten på sex och fokusera på att beröra varandra, en smekning på kinden, en kram utan tanke på sex och att det är viktigt att PRATA med sin partners och vara ärliga mot varandra. Det var jättesvårt i början men jag och min man har blivit bättre.

Tillslut kände jag att det här vart en ”spännande”resa i mitt sexliv, en resa jag inte hade tagit tag i om jag inte hade fått ms. Jag valde att ta det positiva ur det hela.

Sedan fick jag tips på olika glidmedel, att våga beröra mig själv och känna själv var jag var i min sexualitet. Jag hade en ny kropp, en kropp som jag avskydde och inte kunde lita på och nu skulle jag börja tycka om den igen.

Nu efter 7 1/2 år har jag fått känsel tillbaka i underlivet. Tänker att nervtrådarna har hittat nya vägar att gå och att jag arbetar med dem verktyg jag fick. Både samtal, glidmedel och att vardags kramas.

Det finns behov för samtal och helst vi med neurologiska sjukdomar som kan få besvär med sexlivet.

Vi har faktiskt rätt att få må bra i våran sexualitet!

Klicka in på denna länk för att se på en bra artikel av sexologen Dorthe

Bild: Privat