Jag har dippar i min ms med ganska jämna ojämna mellanrum. Jag vet att de kommer, inte riktigt när och även om de kan verka komma plötsligt, så vet jag en tid innan att nu är det på väg. Jag måste förbereda mig på en sjukskrivning och jobba undan allt som behövs för att underlätta både för vikarie och för mig själv när jag kommer tillbaka. Den här gången informerade jag rektor, kollegor och elever att jag måste vara sjukskriven…
Att sammanfatta betydelsen av rehabilitering och känslospektrat som plöjer genom kroppen under tiden är en omöjlighet. Det är hopp, förtvivlan och allting däremellan, det är toppar och de allra djupaste dalar och det är den bittraste sorg som följs av en försiktig tro på att glädjen finns att finna. Jag är fruktansvärt rädd för vart insikten jag har fått under min tid här i Värmland kommer ta vägen när jag kommer hem igen. Om jag kommer orka att ta itu…
Jag bestämde mig i somras för att anamma ett do instead of don’t-förhållningssätt till livet och att överväga varje beslut om att avstå roliga saker på grund av trötthet. Det är så lätt att välja nej för att den direkta känslan säger så och att oftare säga ja gör mig förvisso inte piggare (snarare tvärt om såklart), men faktiskt mycket gladare. I och med att jag väljer ja framför nej så inkluderar jag mig själv mer och det är ett…
Av: Malin
Av: Martina
Av: Malin
Nu skriver jag ett mycket privat inlägg . Ett inlägg som för några eller många kanske känner igen . Ett inlägg som gör ont att läsa men frigörande att skriva. För det är sant och så aktuellt för många. Jag hoppas att ni kan läsa och bara ta till er känslan när man får en diagnos mitt i livet som jag fick. När jag läser att Aviccii är död, han orkade inte mer. Han var en skör konstnärlig själ som…
Månen lyser klar och mörkret under de skimrande stjärnorna påminner om att det nu är dags att åka tillbaka hem till Sverige. Det känns som om tiden har gått fort och att jag har varit här väldigt länge på samma gång. Jag längtar hem samtidigt som jag vill stanna kvar i den här bubblan för alltid. Jag har insett och lärt mig mycket om mig själv, men jag behöver mer tid för att förstå. Jag känner mig inte flygfärdig än,…
Av: Martina
Långsamt stiger ljuset utanför de stora fönstren på Landvetters flygplats. Det regnar ymnigt över den fortfarande frostbeklädda marken och de höstgrå molnen är tätt sammanflätade och breder ut sig som ett smutsigt täcke. Jag sitter ensam och tittar ut över landningsbanan där flygplan lyfter och landar i en strid ström. Från början verkade den här dagen så avlägsen, efterlängtad med tillförsikt, men nu är den här och jag inväntar ett flyg som ska ta mig till Teneriffa. Förhoppningsvis väntar där…
