Klockan är 00:51, huset är mörkt sånär som på en liten vägglampa med ett svagt guldvitt sken, som jag tänt för att inte känna mig så ensam. Det knäpper lite i den öppna spisen, där vi eldade tidigare under kvällen för att få bort höstens lite råa kyla som krupit in genom väggarna. Jag är trött, så trött, men kan inte sova. Det tar alltid flera timmar att somna nu igen. Och sedan vaknar jag och kan inte somna om.…
Sömn är ett nödvändigt inslag i allas våra liv och för mig, som har stora påverkningar av fatigue i min MS, är en fungerande sömnstruktur ett absolut måste. Tyvärr ser inte verkligheten ut så. Sömnen är för mig ett ständigt orosmoln och jag lyckas inte få det att fungera. Jag behöver helst sova upp emot tio-tolv timmar per natt och det är förvisso möjligt när jag är ledig, men det är svårt att få plats med så många timmars sovtid…
