En fin vinterdag i mellandagarna i min hemstad. Det blev en härlig promenad i naturen med en kär vän och hennes hund. <3 Det var alldeles för länge sedan sist vi sågs!

Nytt år, 2020. Dessutom ett nytt decennium. Jag känner en lättnad över att jul och nyår är över, nu är det bara att gå vidare. Det ska bli ett bra år, har jag bestämt. Förra året var ännu ett krävande år för mig och familjen. Mycket kämpande för att få det att fungera bra för barnen. I centrum finns diagnoser som ställer till det, men i första hand är det allt runt omkring som gör att saker och ting blir utmaningar. Omgivning, BUP (vård som inte finns när den ska finnas) myndigheter, skola osv.

Trots alla utmaningar, så ser vi också det positiva som sker, som tur är. Hur skulle man annars orka? Förra året var ett bra MS-år för mig, och jag har gått in i det nya året med en MS som fortsätter att hålla sig i schack. Jag är så glad för det! Om jag skulle må dåligt i min sjukdom i tillägg till alla utmaningar i vardagen- ja då undrar jag hur vi skulle ha det…

Ja, jag är enormt tacksam över hur det står till med min kroniska diagnos. Orosmolnet är förstås den stora Ovissheten, som kommer automatiskt med MS-sjukdomen. Vi som har MS vet inte hur drabbade vi blir i framtiden. Men MS-framtiden har inte varit mer positiv än nu. Det har ju hänt mycket på senare tid gällande exempelvis nya, effektiva bromsmediciner. Så egentligen har ovissheten minskat i omfång, den tar inte lika stor plats hos mig längre. Och det känns skönt.

(Foto: Johannas privata)