…och andra obehagliga överraskningar. Det går mot juletider. Jag önskar en lugn tid, så lugnt det bara kan bli med livliga, uppspelta barn och övrig familj och släkt. En tid att njuta av att umgås, smågnabbas ibland eftersom det hör till, och sedvanligt förfasas över att det blev för mycket julklappar i år igen. Trots att vi vuxna slutat ge varandra julklappar för längesen. En tid att, utan att behöva känna sig religiös, tänka extra mycket på hur lyckligt lottade vi är jämfört med ofattbart många andra.

Jag önskar en jul utan skov. Över huvud taget önskar jag att ingen skit-sjukdom ska störa vår jul i år. Då menar jag främst inte min MS, för den har inte stört mig någon jul hittills. Och förhoppningsvis förblir det så. Nej, jag tänker främst tillbaka på förra julen som verkligen var hemsk. Min kära pappa fick en stroke tre dagar innan julafton. Och det kunde gått riktigt, riktigt illa.

Så förra julen och tiden efter tillbringade jag och mina syskon på sjukhuset, hos pappa. Hans kamp började direkt; han kämpade med talet, att kunna få fram ord och meningar. Att kunna läsa igen, och få ordning på sina tankar och sitt minne. Första tiden fick han träna på att gå igen. Han fick använda rullator då balansen inte fungerade. Under julen var det begränsat med hjälp dessvärre, till exempel fick han alldeles för lite tid med en logoped vilket är enormt viktigt första tiden efter en stroke. Tack och lov är min pappa en fighter och väldigt envis, och det är en stor anledning till att han har klarat sig så bra som han har gjort idag.

En härlig syn från mammas köksfönster mellan jul och nyår förra året.

Jag har fått lära mig att stroke är en av de vanligaste folksjukdomar vi har som drabbar 30 000 personer varje år. Det är väldigt många varje dag, ändå brister kunskapen om stroke bland allmänheten. Det är inte bra alls eftersom det är så viktigt att snabbt komma till sjukhuset. Det är nämligen i akutskedet man kan minska hjärnskadans utbredning. Symtomen kommer ofta blixtsnabbt och ofta utan förvarning. Så det är 112 och ambulans som gäller!
Jag bara MÅSTE vidarebefordra följande information som är så viktig för alla att känna till(källa: Hjärt- och Lungfonden).:

Ett enkelt sätt för personer utanför sjukvården att kontrollera om en person drabbats av en stroke är att göra det så kallade AKUT-testet (Ansikte Kroppsdel Uttal Tid). Om en person plötsligt börjar bete sig annorlunda och man misstänker stroke ber man personen i fråga utföra följande handlingar:
• Be personen le. Vid stroke hänger ena mungipan inte alltid med.
• Be personen hålla båda armarna rakt fram. Vid stroke faller ofta ena armen ned.
• Be personen säga en enkel mening av typen ”det är vackert väder idag”.
Misslyckas personen med något av detta rör det sig om misstänkt stroke.

Har man denna kunskap finns chansen att hjälpa någon som kanske drabbats av stroke, någon närstående, bekant, kollega eller annan medmänniska.

Utanför sjukhuset i mellandagarna

I jul är det ett år sedan pappa fick sin stroke. Det är helt magiskt att det gått så bra som det gjort. Han har varit helt fantastisk, som han har kämpat! Och kämpar. Han har kvar vissa symptom som han får leva med och vi i familjen får leva med en oro över att han kan drabbas igen. Men vi är så lyckliga över att det gått så bra som det ändå har gjort.

Julefrid och God hälsa önskar jag alla! <3