Jag älskar att resa. Sedan barnen kom har resorna blivit färre, men resedrömmarna finns alltid där. Och nu har jag MS också…  Att ha MS och ge sig ut och resa behöver ju inte vara något problem. Så klart! Att till och med resa och att uppleva känslan av att man lämnar sjukdomen hemma, är en häftig känsla!

Efter nyåret reste jag med min familj en vecka till Gran Canaria. Det var så sköööönt att komma bort från allt. Verkligheten. Vintern, alla måsten, nytt-jobbsökandet, MS, väntan på hjälpen från BUP, osv, osv.

Vi beställde resan på senhösten efter att jag på allvar insåg att vi inte hade något att se fram emot. (nåväl, vi hade beställt Håkan Hellström-biljetter till sommaren, men det var ju så långt fram…) Tunga stunder kan jag hantera lättare om jag har något roligt framför mig, och jag kände också att vi som familj behövde resan som skulle innebära nya gemensamma minnen och ett välbehövligt miljöombyte. Och värme, sol och bad såklart! Det var inte svårt att övertala min man som tur var… Det var flera år sedan vi gjorde en liknande resa så det var stort, inte minst för barnen!

Resan blev väldigt lyckad. Och det var inte lätt att komma hem igen när man haft det så härligt i solen och värmen! Barnen ville inte åka därifrån, de skulle vilja bo på Gran Canaria resten av livet! 🙂

Som sagt; under vistelsen på Gran Canaria blev min MS kvar hemma. Jag mådde bra, och tänkte inte på att jag har en kronisk sjukdom. Att jag har bromsmedicin i kroppen. Upplevelsen var att min MS var helt frånvarande i kropp och själ! Jag fick dock en påminnelse om sjukdomen dagen innan vi skulle åka hem. Det var en kallelse från sjukhuset via SMS: en tid för att göra MRT. Då tänkte jag: Ok, back to reality.

Det är givetvis skillnad på olika typer av resor. Om man ska vara borta länge krävs det nog en viss planering gällande sjukdomen. Kanske kommer det att finnas en oro över hur man kommer att må. Om man kommer att få ett skov på resande fot? Långt innan jag fick min diagnos var jag ute på flera långresor för att uppleva andra länder och kulturer, och jag har också arbetat ett par år utomlands. Självklart är jag glad över att jag slapp tänka på MS då. Jag tyckte det var nog så krångligt att bära runt på och handskas med en massa kontaktlinser. 🙂 Det var ju t.ex inte helt lätt att hantera dem då det ibland var brist på hygien! Ett i-landsproblem förmodligen…

Hursomhelst, jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan vi kan planera nästa resa, helst till Långtbortistan. 🙂 Och då ska ingen sjukdom stå i vägen!