Efter Covid-19 har jag sakta men säkert börjat hittat mig själv.
Jag jobbar med min ångest och utför KBT behandling, yoga och mindfulness som hjälper mig otroligt mycket i min vardag.
Det är inte en Quick fix utan man måste hela tiden lära sig hantera ångesten och förstå den. Bryta dåliga mönster och våga att ångesten kommer och ta den tuffa känslan istället för att som jag började dricka vatten eller ställa mig vid ett fönster för att få luft.
Man måste komma till toppen för att känna att man överlever det och inte dör för det är den känslan jag får när ångesten är som värst. När man når toppen klingar alltid ångesten av, hur länge den håller i sig är olika.
Jag har också tänkt lite nytt med min träning efter jag blev sjuk i Corona, jag tappade mycket ork och kraft. Kroppen kändes inte som min. Min vänstra sida är svagare pga MS och jag märker nu en viss skillnad när jag yogar och jag känner att jag ska utöka mina vikter på ben och bål. Jag lägger upp min träning själv och tror nu att jag har hittat vikter och maskiner som kan hjälpa mig att bli starkare. Sedan har jag köpt ett träningshjul, ett hjul med varsitt handtag om sidorna som man skjuter framåt när man står på knä. Det är otroligt tungt men inget är lätt och jag kommer att träna den här hemma. Man använder mycket bål i yogan och nu är jag så taggad att få börja med hjulet.
Jag siktar högt och ibland faller man och då gör det ont men då börjar man om igen.
Nu har jag tagit dos 1 av vaccinet för Covid-19.
Det var på något sätt en olustig känsla eller rättare sagt en märklig känsla när jag klev ur bilen och gick mot fållorna vid ett stort lager där vaccinationen skulle ske.
Vi människor gick med 2 Meters avstånd sakta och smått förvirrad men redo med legitimation och bokningsbekräftelsen.
Första stoppet gick bra, jag hade munskydd på och fick sprita mina händer. Andra stoppet fick jag visa legitimation och fick sedan ett nummer att hålla reda på:nr 11. Gick till stolen där det stod 11 på och inväntade att bli uppropad på för att sedan gå till bås nummer 11.
En manlig sjuksköterska ropade högt och glatt och jag var redo med legitimation och hade tagit av mig jackan och hade en kortärmad top så att det var bara att tvätta rent och sticka in nålen. Lite information fick jag med mig och hans ögon log och önskade mig lycka till…
Lycka till ? Säger man så ?
Jag satte mig i en fålla med tjugotal andra människor som blint stirrade ner i sina telefoner och vi alla skulle sitta där minst 15 minuter för om man reagerade så gjorde man oftast det inom en halvtimme.
Tanken slog mig att det var ju det som den trevliga manliga sjuksköterskan menade med LYCKA TILL!!
Ja det kanske behövdes.
Jag kände nog extra efter om det var något som jag kanske kunde känna som jag inte brukade känna MEN inget hände.
Tack för det!
Ingen sa någonting under mina 25 minuter( ja jag satt lite längre)miljön var steril,kall och alla bar munskydd och endast ögonen kunde skymtas. Vi alla här inne bär en historia om det här året som har varit. Tänk att denna pandemi tagit så många människors liv och här sitter jag. Jag fick en chans att överleva Covid-19 och nu ännu en gång genom att få vaccination.
Jag har otroligt respekt för vaccinationer överlag och det har funnits frågor om det är rätt eller fel men idag känns det rätt.
Önskar er alla en fin sommar även om denna kommer också bli annorlunda.
