Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Hissa eller dissa denna sjukdom! Om ni läser vidare förstår ni varför..

Jag gör fotvård var tredje månad och det får jag på högkostnadsskyddet. Jag har nedsatt känsel i fötterna och eftersom jag går och står mycket, tränar så har jag förhårdnader som jag inte vågar skära själv så det är ju toppen att jag får hjälp med det. “Min” fotvårdare har jag gått till i några år och vi pratar alltid om ditt och datt. Jättetrevlig men den här gången förvånade hon mig.

Kliver in i hennes salong och märker ingen skillnad på hennes bemötande. Kliver upp i stolen och stoppar ner fötterna i ett varmt omfamnade väldoftande fotbad. Lutar mig bakåt och blundar lite. Slappnar av och njuter av stunden. Hör att hon håller på med lite papper och knappar lite på din data.

– Ditt högkostnadskort har gått ut!

– Stämmer, svarade jag. Nu får man börja om från början. Det går så fort att få ihop ett nytt pga alla läkarbesök och tankningar.

– Har du fått second opinion på din sjukdom, frågade hon.

Va, tänkte jag? Vad menar hon?

– Jag har ju fler kunder med ms och ingen är som du. Det är helt otroligt att du skulle ha det eftersom du är så “bra”. Det är kanske något annat?

– Som vad? Svarade jag tillbaka.

Men det hade hon inget svar på. Hon mumlade om nån inflammation eller virus… Bara för att det för stunden inte syns betyder det inte att jag har något annat än ms. Det vore fantastiskt om det skulle vara så men där slog hon huvudet i spik. Det är väl “nackdelen” med att ha en sjukdom som inte syns men den känns, det ska gudarna veta. Jag bestämde mig där och då för att trots okunskap, klumpighet av henne att ta det positivt. Att JAG vet hur dålig jag var, att JAG lyckades vända hela min tuffa start med ms att bli så bra att jag fick min första neurolog att ha fel och idag lyckades jag än en gång “lura” andra att jag utåt sett inte har någon sjukdom. Det var ju egentligen det jag ville.. Att sjukdomen inte ska synas.

Kram till er alla som kämpar!