Jag börjar avsky julen..
Jag drabbades av ms en jul

Min pappa insjuknade en jul

Gammelmormor fick en stroke en jul

Våran dotter fick diabetes en jul

Svärfar dog en jul och nu dog våran älskade Evert, min pappas kusin som var en bror för honom och för oss världens bästa Evert på självaste julafton…

Evert bodde och är född i Dalarna, gården ligger jämte min pappas landställe där även min farfar är född och även Everts pappa som är då min farfars bror. Jag har varit där sedan barnsbenen på somrarna. Hänger ni med?

Everts både bröder dog i våras och vi var då på dubbelbegravning i Leksand och efter det blev det tungt för honom. Han hade åkt in några dagar innan jul för att han hade ont i ryggen och jag bestämde mig att ringa sjukhuset på julafton för att höra hur det var med honom.

Pratade med systern och hon bad mig ringa om en kvart. Den kvarten var lång och tung.

Ringde åter och systern sa med en tunghet i rösten

– Evert har haft det tungt och han somnade in precis ….

– nej nej hörde jag mig själv skrika. Nej inte Evert.

– beklagar.

Där satt jag och tårarna rann över och just då visste jag inte vad jag skulle säga. Jag fick berätta för min pappa och mamma när dem kom och skulle vara med oss på julafton, det tråkiga beskedet.

Jag kan säga så här att det var svårt att hitta stämningen igen efter det.

Våran äldsta son sa :

– mamma vi ska verkligen inte fira jul.

Just då kunde jag bara hålla med.

Så även denna jul blev annorlunda och tung. Jag börjar året med en begravning och det kommer bli vackert, stämningsfullt men så himla ledsamt.

”Nu har jag gått för att ej vända åter och det blir bara värre mina kära om ni gråter.

Inget kan ändra det öde vi har

Så jag vill att ni minns mig som jag var.

Nu när ni står här och kanske mig saknar då vill jag mina kära att ni vaknar och livslusten har och lever de dagar den tid ni har kvar”

En vacker dikt som är värld att läsas och det får en att tänka på liv och död.

Kram!