Sjukdomen Corona kom till min kropp och jag har all respekt för denna sjukdom. 

Blev chockad när jag fick resultatet positiv och undrade hur just min resa skulle bli med denna omtalade sjukdom.

Den beter sig verkligen konstigt och vad jag menar med det är att det blev en resa till efteråt. 

Mina symptomer var : 

Trötthet, dålig i magen, huvudvärk från helvetet, illamående och sedan  tappade jag lukt och smak och då brast det för mig. Jag kände att jag blev instängd i min kropp och det utlöste sig i ångest och katastrof tänk. Efter cirka 8 dagar med självaste Corona trodde jag att jag kunde arbeta på dag 10 men då ökade min huvudvärk och jag låg däckad i tre dagar med konstant huvudvärk.

Ringde 1177 men dem kunde inte skriva ut något nytt eftersom jag i grunden har migrän och har en stark tablett så de ville att jag skulle träffa läkare men jag var inte kapabel att åka in och vänta på akuten. 

Fick en läkartid på måndagen, online med husläkaren och den hjälpte sådär, inge vidare menar jag då men gav det 2 dagar och sedan ringde jag gråtandes till ms-mottagningen och fick prata med min neurolog online och fick då en ytterligare ny tablett och den fungerade bättre efter ett tag men jag åt huvudvärks tabletten i tre veckor totalt!! Helt galet. 

Min ångest tilltog och jag kunde inte fokusera på något annat än mina tankar. Jag ville inte tänka, jag tänkte att jag inte skulle tänka. 

Det fungerar ju inte. 

Jag hade tryck över bröstet och kunde inte somna på kvällarna eller så somnade jag för att sedan vakna efter 1-2 timmar. 

Det här går ju inte tänkte jag så jag ringde 1177 som hänvisade mig till Psykakuten om det blev för tungt eller få pratade med en psykolog online. 

Tog det sista och jag måste få säga att det var annorlunda eftersom samtalet innebar att vi skrev till varandra!! 

Vi hade 30 minuter på oss och jag är inte den snabbaste personen att skriva och sedan göra utlägg för vad jag känner på så kort tid. 

Ja vad säger man? 

Har nu fått en kontakt med kurator/psykolog och vi träffas på riktigt. Fick komma till henne och samtala på plats.

Jag kände just då när jag satt där att hennes rum krympte för just då hade jag en sådan ångest och jag kände att det var ändå på rätt plats att ha det. Jag tog min vattenflaska och drack en klunk och försökte koncentrera mig på vad hon sa. Det här med vattenflaska har följt mig sedan dag 1 att ha med sig ifall det kommer ångest, det är som att det klingar av. Jag hade det med mig även när jag fick min ms-diagnos för tio år sedan. 

Alltid vattenflaska som ett stöd.

Vi pratade om vikten om att ändra tankarna och att ångest är inte ett tillstånd utan en känsla. Inge farligt men verkligen obehagligt, så jag ska få KBT behandling och samtal.

Det har jag gjort förut men bra att bli påmind med sina tankar.

Sedan sade hon att hon hade upplevt och läst att människor kan få ångest efter man har haft covid-19 och det nämnde min neurolog också att det finns statistik eller resultat av att det finns fler som har upplevt detta. 

Jag fick också en tablett för att ta till på kvällen om ångesten inte går att hantera eller på dagen, den är inte på något sätt beroende framkallande. Vilket är så skönt. 

Idag var jag och yogade för första gången efter det jag har blivit ”frisk”, träning är ett av redskapen vid ångest och även mindfullnes. 

Jag trodde att jag hade blivit tokig och skämdes över vad jag kände men det tänker jag inte göra längre. Jag tar ner foten hårt i marken och lyfter hakan för jag vill inte att någon ska känna som jag gjorde. Pratar man om det märker man att fler lever med denna känslan och att man inte hittar någon väg ut. Man tror att det är bara så eller att det går över. Det går över (hoppas jag) men jag vill veta vilka situationer som kan utlösa det och att jag vid nästa tillfälle kan hantera det. 

Va rädd om er därute. 

Fler inlägg av Malin >