…när jag i förra veckan hamnade i en het diskussion med en manlig kollega. Det kom att handla om könsroller och jämställdhet. Det är vissa saker som jag bara inte kan väja inför, och då måste jag göra mig lite ”obekväm” som en del kan tycka. Det finns män som lunkar på i deras egen värld och inte reflekterar över vissa saker, som då t ex jämställdhet mellan könen. För att de har sin självklara plats och inte har varit utsatta eller orättvist behandlade, just för att de är män.

Han är en man som är rolig och skämtsam och tar stor plats. Han är van vid att allvarliga ämnen skojas bort, han ser till att det gör det för det är ju bekvämast. Han flirtar vilt med kvinnorna runtomkring och kör mycket med sexanspelningar. Han är en sådan som objektifierar kvinnor. Säger: ”Kvinnor är ju så underbara!” Han säger att människor får ta honom som han är, ”min fru har det inte lätt men sån här är jag”. Och så skratt på det. Jo, han kommer nog undan med mycket, för han ses nog som både charmig och rolig.

Att kvinnor inte tjänar lika mycket pengar som män var något han inte brytt sig om något nämnvärt. Verkade oförstående när jag lade fram fakta. Kunde inte (eller ville inte) förstå att ett exempel på bra verktyg att minska löneskillnaderna kunde vara att män tar ut lika mycket föräldraledighet som kvinnor. Nej, det skulle han ALDRIG göra, det är hans fru som är bäst på det där.

Suck.

Jag blir både trött, irriterad och förvånad över att det går så trögt, att sådant som man själv tycker är självklart inte är det. Uppenbarligen är det för många som motarbetar.

Dagen efter, var det möte på morgonen (jag var ledig den dagen) och då hade min manliga kollega ifråga tagit upp något som störde honom. Det fanns nämligen ”vissa” på arbetsplatsen som var ”för PK” ( alltså “för politiskt korrekt”) när det gäller könsroller och inte tål vissa saker. Detta hade han sagt enligt min närmsta kollega.

Hahaha!

Suck.

Suck igen, för flera kollegor verkar tycka att det blir dålig stämning när man tar upp saker som för dem är obekväma. Så viftar man bort det och återgår till arbetet igen. Det hade inte blivit någon diskussion där på mötet.

Jag tänker istället: Bra, att jag gjorde det lite obekvämt. Kanske ögonen har öppnats lite grann?

Vi som ska vara bra förebilder…

PS. Fotot taget på tåget mellan Göteborg och Stockholm. 🙂