Solig promenad i februari. Hade dock önskat se vit, snöklädd åkermark hellre än grön….

Häromkvällen bjöd jag mina MS-vänner på middag. Vi turas om och nu var det min tur. Vi fortsätter att ses, vilket känns väldigt bra! Det är ju främst vår kroniska sjukdom som förenar oss, men det är ju också lite av syftet med våra träffar. Därför blir det “MS-vänner” jag säger, det har bara blivit så.

Vi möttes hösten 2013 på sjukhuset, då vi som nysjuka genomgick en kurs om MS, Multipel Skleros. Ja, tydligen var det så att jag råkat få den sjukdomen- och jag var heller inte ensam om det. Vi som satt där runt bordet märkte sedan vid sista kurstillfället att vi ville fortsätta att träffas. Vi hade ju så mycket mer att diskutera kring sjukdomen och utbyta erfarenheter.

Allteftersom tiden har gått har vi lärt känna varandra och märkt att det är så mycket annat i livet vi vill prata om. I början var det såklart mycket fokus på MS. Känslan var att allt cirkulerade kring två bokstäver – MS! Vi behövde alla bearbeta vår nya livssituation, och då kändes det så bra att möta andra som var i liknande situation. Trots att vi alla är olika som personer, olika livssituationer och blandade åldrar samt att sjukdomen såg olika ut för oss alla. MS kallas ju ibland en sjukdom med många ansikten, just för att symptomen kan skilja sig mycket från en person till en annan. Kanske just på grund av att sjukdomen har så många ansikten, så bidrar det till att det blir intressant att jämföra sig med andra.

Middagen hemma hos mig var väldigt lyckad. Jag hade undvikit stress genom att förbereda mycket dagen innan. Tummen upp på det! Så hade vi en toppenkväll med både allvar och skratt! Och- självklart bokade vi in en ny träff. 🙂

(Foton: Johannas privata)

Fler inlägg av Johanna >