Ju längre tiden gått sedan jag fick min MS-diagnos, ju fler dagar kan passera utan att jag blir påmind om min sjukdom. Den har på något sätt blivit normaliserad i mitt liv. Jag kan fortfarande tycka att det är konstigt att jag fått den. Det hade jag ju aldrig trott, att jag skulle få en sådan sjukdom (det händer andra, men inte mig). Inte någon allvarlig sjukdom överhuvudtaget. Jag kunde ju aldrig tro att jag skulle få en sjukdom som man inte kunde bli frisk ifrån. Det fanns inte i min tankevärld.

Så här långt fungerar min nuvarande behandling, vilket såklart hjälper mig att känna mig som en hyfsat frisk människa. Jag har inte haft något skov på länge nu. Det är ju så lätt att börja oroa sig, att fundera på framtiden och hur det blir. Borde jag inte få ett nytt skov snart? Jag är glad över att jag mestadels har fullt upp i vardagen, för det mesta är tankarna upptagna med annat. Det är mina barn som är i fokus, och att få vardagen att fungera på bästa sätt i familjen.

Vi går ibland på husvisningar, och hittar vi rätt så är det stor chans att vi flyttar. Min MS finns inte med och ”väljer” vilken typ av hus vi tittar på. Det är väl ändå ett bevis på att jag känner mig rätt frisk, att jag inte tänker att det behöver vara ett handikappvänligt hus? Det betyder väl att jag räknar med att det inte blir någon märkbar försämring av min MS? Eller bör jag vara realist? Ingen vet ju hur det blir. Svåra frågor när man börja tänka på det… Jag har någon gång (eller ibland till och med) fått höra att jag tänker “för” mycket, så kanske lika bra att bara köra på då. 🙂

Hursomhelst, när tankarna på min MS kommer, rör det numera mestadels frågan om rätta tillfället att berätta om sjukdomen på jobbet. Jag har ju nytt jobb sedan tidig vår och jag har inte haft anledning att berätta. Jag tänker som på mitt förra arbete att jag vill att de ska lära känna mig först. För mig känns det ändå viktigt att berätta så småningom, jag vill ju att det ska vara helt odramatiskt att ha MS. Eller vilken psykisk eller fysisk sjukdom/handikapp/funktionsnedsättning som helst.

Jag hoppas att alla har haft en skön sommar!