Ett stort fång blommor; tulpaner, rosor eller andra underbara blommor, vill jag ge alla människor som visar förståelse. Stöttar oss. Vill förstå. Frågar. Frågar för att man vill förstå, vill få kunskap och insikt om något som man inte vet så mycket om. Frågar för man inser att den lilla kunskap man eventuellt har inte räcker, för att få en aning om hur det är att leva med en eller flera neuropsykiatriska diagnoser. Att leva med det som barn, ungdom eller vuxen, eller att leva med det som förälder eller syskon till ett barn som har det. I vårt fall är det ett av våra barn som har det, det andra barnet vet vi inte ännu.

Hela vår tillvaro och vardag kretsar kring att det ska fungera så friktionsfritt som möjligt. Min MS tar mycket liten plats. Jag vet inte hur jag hade orkat, om min sjukdom var svår mot mig. På vägen har vårt umgänge med andra minskat, tyvärr en konsekvens av vår situation. Vi behöver exempelvis underlätta för oss själva för att spara energi. Något som är positivt är att vi förstått vilka som är våra riktiga vänner! Det finns de personer som har mindre förståelse, för att man inte orkar eller vill ta reda på kunskap. Sedan har vi alla runtomkring… grannar, andra föräldrar… allt undvikande! Ibland vill jag bara att vi flyttar till en njutbar plats i Costa Rica eller nåt. Där man kan leva mer här och nu, slippa oroa sig för framtiden, om hur allt kommer att bli.

Om du som läser detta är intresserad, läs gärna mer för att få förståelse om NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) såsom ADHD och autismspektrumtillstånd (ASD). Osynliga diagnoser precis som MS, vilket ökar risken för oförståelse från omgivningen. Diagnoser som är vanligare än man tror. Och precis som MS, så är varje diagnos väldigt individuell. Riksförbundet Attention har en hemsida med bra information; attention.se

Och något som är viktigt att komma ihåg: Barn gör rätt, om de kan!

Kram i vårsolen!

Min syster som bor i Holland skickade fotot på dessa underbara tulpaner…