Det finns en reklam på teven nu som handlar om barn som målar ett hus och vuxna som undrar varför det tar så lång tid. Barnens svar är då om de vuxna vill att det ska gå fort eller att det ska bli bra. Det är en så viktig poäng tycker jag. Hur vi vuxna hela tiden vill ha ökat tempo och bara fokuserar på att göra klart istället för att faktiskt fokusera på kvalitet och framförallt på att ha en behaglig väg fram till det färdiga resultatet. Fikapauser är nödvändiga liksom några vänliga ord till kollegor eller förbipasserande.

Jag har tidigare skrivit om hur det kan vara svårt att ta tag i att göra saker och jag tror ofta att det kan bero på just att jag direkt vill se det färdiga resultatet och att jag, när jag inser att det kommer ta tid att nå dit, avstår. Istället för att göra lite i taget och må bra av att göra, väljer jag att må dåligt av att låta bli. För oavsett om det tar lång tid att nå ett resultat eller om det inte blir perfekt utfört så blir det ju åtminstone bättre om jag försöker än om jag låter bli. Och blir något bara halvfärdigt så har jag ju ändå redan kommit halvvägs nästa gång.

I det mesta som vi gör eftersträvar vi effektivitet. Vi ska hinna så mycket som möjligt på så lite tid som möjligt. Det kan ju aldrig vara hälsosamt. Vi ger oss själva väldigt dåliga förutsättningar för att känna tillfredställelse och att känna oss nöjda med arbetet vi utför om allt alltid ska gå fort. Jag satte mig i trädgården häromdagen och drog upp högt gräs som växt bredvid staketet. Sånt där gräs som inte går att komma åt med gräsklipparen och som de flesta kör av med en grästrimmer. Med grästrimmer går det fort. Att dra upp för hand tar lite längre tid. Resultatet blir ungefär detsamma, men för mig innebar den tiden att jag faktiskt gjorde något under en längre tid. Jag var utomhus och hade tid att fundera under tiden jag arbetade, jag slapp oljudet från en maskin och jag såg andra människor som gick och cyklade förbi på trottoaren utanför. Kvalitet framför kvantitet. Omsorg framför produktivitet.

Under vårveckorna som gått har flera unga vuxna äntligen tagit sig igenom många och långa skolår och är laddade för yrkesliv och obegränsade framtidsplaner. För den som söker jobb och läser vad olika arbeten kräver för erfarenheter, egenskaper och personligheter för sina jobb kan det nog lätt kännas omöjligt att uppfylla alla kriterier och jag skulle upplysa arbetsgivare att inte söka efter perfektion för då måste alla människor förställa sig och äktheten försvinner. Vi tävlar mot oss själva om vi hela tiden ska öka farten, hinna mer på mindre tid och stressa oss igenom allt vi gör utan att få tid att reflektera och må bra. Låt saker få ta tid, då ger det mer.

Jag fick feeling och skrev en liten dikt till alla perfekt operfekta människor i olika åldrar och livssituationer.

Ha en riktigt härlig sommar!

Kram, Martina