Ms Martina: Hjärntrötthet

Tankar & Reflektioner

Av: Martina

Neuro la ut en video på Youtube där de väldigt kort, men mycket talande presenterade hur det kan vara att drabbas av fatigue, hjärntrötthet. Jag har i den här texten använt deras information och förtydligat lite hur det är för mig och vad det faktiskt innebär att få fatigue som en oönskad tyngd att ha hängande på sig hela tiden. Om du vill se filmen så finns den på Neuros hemsida (Två korta informationsfilmer om hjärntrötthet).

Fatigue begränsar livskvalitén

Det är alltid ett orosmoment att veta att orken kan ta slut när som helst och det begränsar hur jag väljer att leva mitt liv. Jag vet att även när jag ska träffa mina vänner och vi ska ut på en kul aktivitet, så kommer fatiguen begränsa mig och jag börjar anpassa mig redan i planeringsstadiet, vilket gör att min entusiasm inför det som komma skall minskar. När jag inser att riskfaktorerna är så många och att återhämtningen kommer vara så krävande, har jag svårt att se fram emot det jag ska göra och tänker att jag lika gärna kan stanna hemma. Så sitter jag där i soffan istället när andra är ute och har kul. Detta är inte bra för mitt mentala mående och det är inte bra att känna sig begränsad och bli hemma mer än vad jag egentligen vill. Det som är svårt också är att när jag hänger med, så känns det alltid som jag är den som drar ner stämningen lite t.ex. genom att alltid vara den som lämnar först.

Vid fatigue finns mindre mängd energi varje dag – Energin går åt till att klä sig, göra frukost och ta sig till jobbet

Så klart går det åt energi för att att klä sig, äta frukost och ta sig till jobbet, men för mig är det på riktigt oöverstigliga berg. Jag har valt att alltid bestämma dagen innan vad jag ska ha på mig och lägga fram det. Jag duschar på kvällen och gör mackor som jag tar med till jobbet och trots att jag har cykelavstånd så tar jag bilen till jobbet för inte behöva ta beslut över vilka ytterkläder jag behöver för dagens väder.

Mindre ork ska räcka till familj, arbete och fritid

För mig är det i dagsläget (intalar jag mig) inte ett så stort problem att klara av mitt arbete, 50% tre dagar i veckan, och mina arbetsuppgifter (som naturligtvis är anpassade). När jag jobbar har jag fullt fokus och tycker att jag gör det jag ska på ett bra sätt. Jag trivs med det och tycker att jobbet är roligt också och det jobbigaste är väl egentligen att behöva gå upp så tidigt på morgnarna, vilket inte är särskilt tidigt, men för mig som helst sover 10 timmar per natt är det svårt att få till det de dagar som jag jobbar.

Att hittat en fungerande balans mellan arbete och familj och fritid är en större utmaning. Efter jobbet är jag så trött och blir mest hängande i soffan resten av dagen. Att då ta tag i att göra någonting annat är näst intill omöjligt. Igen känns att åka och handla, träna eller träffa någon kompis som något lika krävande som att försöka bestiga ett berg och då krävs energi både för att ta sig upp och för att komma ner och då väljer jag oftast istället för att avstå.

De dagar jag inte jobbar tänker jag alltid att jag ska komma iväg och träna och handla, kanske städa lite hemma, men oftast ligger jag kvar i sängen och är trött och behöver återhämtning från dagen innan då jag jobbade. Så, trots att jag tycker mig klara av att jobba mina 50% är det svårt att energimässigt få till en bra balans för att orka andra saker också.

Värme, buller, starkt ljus och stress kan förvärra fatigue eller hjärntrötthet

För mig är det inte värme och starkt ljus som förvärrar min fatigue, det är tvärtom kyla och dunkla rum som ställer till det för mig. Däremot håller jag med om att buller och stress och framförallt stimmiga miljöer med mycket folk och många olika intryck som restauranger, shoppingcenter och mataffärer stjäl enormt mycket energi för mig. Jag kan liksom inte sålla bland allt.

Fysisk fatigue är trötthet i musklerna vid fysisk aktivitet

Just vid fysisk aktivitet har jag inte påverkats så mycket av min fattige förut, men nu har jag börjat få mystiska pirrkänningar och lite upplevelse av att jag inte känner mina ben när jag springer. Det är lite läskigt, men enligt min läkare finns det inget som tyder på att det skulle vara ms-symptom egentligen, utan hon tror snarare på att det är ett sätt för kroppen att reagera när jag går på för hårt. Jag har försökt att lyssna på kroppen och på grund av det fått sänka intensiteten och längden, både i tid, hastighet och distans, på mina träningspass. 

Mental fatigue påverkar tankeförmågan och koncentrationen

Jag är fruktansvärt rädd för att att min tankeförmåga och koncentration ska försämras kvalitetsmässigt, och mentala utmaningar där jag själv egentligen inte kan vara med att påverka utfallet, måste jag backa undan. Men en av mina personligt största styrkor är att problematisera, tänka, analysera och fundera ut nya lösningar och ideér. Det måste jag ha kvar. Men för att orka, måste jag verkligen begränsa tiden jag ger det. Lättare sagt än gjort eftersom hjärnan tänker det hjärnan vill när hjärnan vill, men då är det viktigt att bryta med något helt annat som att träna, lyssna på bok, läsa, lösa korsord eller kanske laga mat för den som gillar det (alltså inte jag).

Energin kan plötsligt ta slut – Återhämtning tar längre tid än vid vanlig trötthet.

Ofta klarar jag av att hålla skenet uppe medan jag jobbar, är bland folk eller gör något kul med mina vänner under tiden andra ser mig, men så går jag hem och faller ihop helt utmattad. Det är såklart inte bra att försöka klara mer än vad som är bra för mig, men jag känner också att jag vill vara den personen som jag vill vara när jag är med andra och då får mörkret och tröttheten ta mer plats hemma. Återhämtning i ett kortare perspektiv kräver lugn och ro, många timmars sömn och några dagar helt utan planer och högre aktivitetsnivå än att se på tv. Återhämtning på riktigt får jag egentligen bara av att ge mig av någonstans och vara helt ensam under en längre tid, utan några krav på vare sig att handla, laga mat, fundera på vad jag ska äta, klä på mig, göra eller att veta vad andra gör eller var de är. Det har blivit väldigt tydligt de gånger som jag fått förmånen att åka iväg tre till fyra veckor på rehab, att det gör gott för mig både i stunden och för en tid framöver.

Det är med andra ord ett heltidsjobb att leva med fatigue och då fungerar det tyvärr inte att ha ytterligare ett heltidsjobb. I alla fall inte för mig.

Ta hand om er!

Kram

Fler inlägg av Martina >

Du borde även läsa