Ms Martina: Mysljus och strilande regn

Tankar & Reflektioner

Av: Martina

Och vad finns det då att se fram emot när hösten attackerar, när träden inte längre orkar bära sin sommarskrud och solen måste slita tungt för att hålla sig över horisontlinjen och kämpa en ojämn kamp mot kraftiga och regnfyllda moln, för att ens få möjlighet visa sig lite då och då? Ja, likt solen måste även jag kämpa lite mer för att se ljusglimtarna under årets mörka månader, men den som söker hen finner. 

Jag tycker bland det härligaste med hösten är när nya säsonger av Premier League, SHL, Champions League och alla andra möjliga sportsändningar fyller TV-utbudet och jag dessutom har möjlighet att följa det rätt så slaviskt. Det är ju mycket fantastisk sport som pågår under sommarmånaderna också och jag följer det mesta då med, men jag planerar inte direkt mina dagar efter det (med undantag från olika världsmästerskap och spännande OS-finaler kanske…). På sommaren får vädret vara med och styra på ett annat sätt, men på hösten känns det inte lika viktigt att ta till vara på dagar utifrån väder – även om strålande höstdagar också ger nödvändig må bra-energi. Så tack till alla fantastiska idrottspersoner som genom sina hårda ansträngningar och grymma prestationer livar upp min tillvaro.

Något som gör just den här hösten unik är att vi har en utbytesstudent som bor hos oss. Hon kom i början av augusti och ska stanna hos oss hela höstterminen. Det är en tjej från Tyskland, nyss fyllda 15 år, som valt att gå ett år i skolan i Sverige. Jag har ju själv provat att bo i värdfamilj när jag varit på språkresa, både som ungdom och som vuxen, och tyckte att det kunde vara spännande att själv få vara värd. Det är en utmaning att bjuda in en ny person att dela allt i familjens vardag och ett tillfälle att se sina rutiner utifrån lite grann. Varje dag upptäcker vi småsaker som vi i familjen outtalat tar för givet, men som inte alls är självklart för någon annan. Och att ha tre tonåringar i huset istället för två är ju också utmanande. Det är väldigt fascinerande att se beslutsamheten och modet i en så ung person som vågar flytta hem till någon annan i ett främmande land med ett språk hon ännu inte kan förstå och prata. För även om vi i familjen pratar engelska och jag får möjlighet att prata en del tyska också, så är ju tanken att hon ska lära sig svenska. Det är också väldigt modigt av hennes föräldrar att låta henne komma hit.

Jag hoppas och tror att jag under den här hösten också kommer kunna träffa mina vänner mer än vad jag gjort under det väldigt dryga året som gått. Det finns ett försiktigt ljus i pandemitunneln och vaccinet fortsätter förhoppningsvis att minska riskerna ytterligare. Jag tycker absolut att vi ska fortsätta leva efter devisen att tvätta händerna noga och ofta och stanna hemma vid förkylningssymptom – alltid, men vi får inte sluta att kramas och umgås med dem vi tycker om. Möten mellan människor, inte bara nära vänner och familj, är ovärdeligt. Att säga hej till någon i parken, lyssna på ett samtal vid busshållplatsen eller få ett leende av en okänd person du möter på stan är små skeenden som behövs när vardagen kan kännas tråkig, tung och oviss. Vi behövs verkligen för varandra.

Ta hand om dig och tänd väldoftande mysljus när regnet strilar som mest!

Kram!

Fler inlägg av Martina >

Du borde även läsa