Ms Martina: Snowboard

Hantera MS Intressen Jag gillar ...

Av: Martina

Jag är så glad att vi ändå bestämde oss för att åka till fjällen i år. Trots allt. Vi lagade all mat hemma, handlade i vår vanliga butik och fyllde bilen med kylbagar. Nio liter mjölk, eftersom vi inte kunde stanna i backen och köpa varm choklad, så mycket godis och snacks att bara hälften gick åt och en nyinköpt snowboard för att slippa vistas i skiduthyrningen. Jag är så nöjd. 

Min gamla snowboard köpte jag 1996. Jag har inte åkt på den på flera år utan hyrt istället för att få fräschare grejer. Men att hyra blir också lite bökigt och det är mycket skönare att svettas i sina egna boots, så jag har länge tänkt att det kan vara bra att ha eget igen. Det är bra att handla i slutet på säsongen när det är lite rea också. Utbudet är inte lika stort, men det gör också att det inte finns lika mycket att välja på och det tycker jag är rätt skönt faktiskt.

Vi brukar åka till fjällen varje vårvinter. Jag vill helst inte vara ute mer än nödvändigt när det är många minusgrader under den riktiga vintern, men att åka snowboard i perfekt pistade backar utan att behöva oroa sig för att frysa, det gillar jag. Nu kanske inte backarna alltid är perfekt pistade när jag åker i dem eftersom jag helst tar sovmorgon och kommer ut när de flesta andra börjar tänka på lunch, men jag hör från andra att de är riktigt fina på morgonen och det räcker för mig. Om dessutom solen ligger på så är inte jag den som klagar på mjukt underlag och uppåkta backar. Det duger åt mig.

I år nådde vi dessutom en milstolpe i vår familj, nu kan alla åka snowboard. Barnen lärde sig att åka skidor när de var riktigt små och har hela tiden uppmuntrats (av mig) att också lära sig att åka snowboard. Men även om de hade testat förut så har de inte riktigt haft motivationen att lära sig fullt ut, eftersom det, för de flesta, kräver att man slår sig en del i början. Det tar ungefär en dag av blåslagna knän och en ömmande rumpa, men sedan sitter det. Jag tycker det känns så kul att båda två valde att lära sig och också tyckte att det var roligt. Nästa år kanske det blir min tur att lära mig åka skidor lite bättre så kan vi alla fyra sedan obehindrat växla mellan skidor och snowboard.

Jag hade några år där det på grund av ms för mig inte alls fungerade att åka snowboard. Synnervsinflammationerna gjorde att det var svårt att slappna av i backarna när jag varken kunde urskilja skuggorna i snön eller parera för andra åkare och allt blev för mig bara ett enda kaos. Jag var med och sprang uppför barnbackarna bredvid liften när barnen började åka skidor, men annars fick deras pappa ta allt ansvar när de lärde sig. Jag var nog i början ganska inställd på att jag aldrig skulle kunna åka igen, men när barnen var självåkande i backarna försökte jag. Det gick inte så bra i början, vilket blev väldigt tydligt när jag mest åkte på rumpan, men så kom kroppen på hur jag skulle göra igen. En så skön känsla. Jag var förstås väldigt osäker och orolig i början, men det är också ett så himla fint minne för då tog barnen hand om mig. De talade om vilka backar som var bäst och vilka jag skulle undvika. Åkte före mig för att visa, inspirera och hjälpa mig ner på bästa sätt. Jag blir så varm och stolt när jag tänker på det. Både att jag vågade och lyckades igen och att mina barn var mina stöttepelare.

Stor kram!

Fler inlägg av Martina >

Du borde även läsa