Ms Martina: Sommar

Hantera MS

Av: Martina

Den bästa tid är nu. Sommar. Hela året drömmer jag om sol och värme och nu är den här; sommaren. I mina drömmar för sommaren bara gott med sig. Allt som annars är jobbigt försvinner med sommaren. På sommaren dominerar ljuset, ledigheten och allt doftar schersmin. Det dröjer evighetsmånga långa veckor att drömma om sommaren och så plötsligt knackar den på. Efterlängtad och punktlig, men upplevelsen är ändå alltid att allt händer så plötsligt. Som en blixt slår den ner. Helt plötsligt är sommaren här och jag är inte beredd. Jag ska njuta, ta det lugnt, vara ledig, läsa, gå långa promenader, träffa vänner, fixa iordning i stugan, hitta på roliga saker med familjen … Men trots min långa lärarledighet så räcker inte tiden till. Mina drömmars sommar är inte alls så rofylld och avslappnad som jag skulle vilja ha den. 

Alltid blir jag påmind av att mina energibegränsningar existerar även när det är sommar, sol och semester. Jag orkar inte allt jag vill. Ett yrkesliv med 50%-ig arbetsförmåga innebär tyvärr även 50%-ig semesterförmåga. Varför glömmer jag alltid den parametern i mina drömmar?

Så, i vanlig ordning går jag på för hårt min första semestervecka för att krascha veckan efter och sedan sakta försöka börja hitta tillbaka till en tro på att sommaren faktiskt är härlig och den allra, allra bästa tiden jag vet. Jag har svårt att själv förstå hur jag aldrig kan lära mig och hur övertygande jag kan vara i att allt är möjligt när det är sommar. Och hur jag kan glömma, trots att det egentligen inte är nya situationer som uppstår utan snarare bara gamla mönster som upprepar sig. 

Jag älskar sommaren. Det gör jag verkligen och kanske är det just därför det drabbar mig än hårdare när jag inser att allt inte kan vara som jag vill att det ska vara. Att jag inte kan göra allt som jag vill göra och att allt inte kan bli som jag vill att det ska bli. Om jag nu egentligen vet vad jag faktiskt vill göra, hur jag vill att allt ska vara eller hur det ska bli. Kanske sörjer jag det som jag måste välja bort mer för att jag måste välja bort det än för att det blir bortvalt. Jag kanske till och med har en fördel som får välja bort med en legitim anledning. Jag har alltid något att skylla på som andra med medömkan accepterar.

Men vad vill jag då göra nu när det är sommar och jag är ledig? Minsta möjliga är nog mitt enkla svar. Jag vill ha ro i kroppen att låta dagar vara oplanerade och tillåta mig själv att sitta framför teven flera dagar i sträck om det är vad jag känner för, även om det är soligt ute. Jag vill ha ro i kroppen att göra saker spontant och välja det jag tycker är roligt, umgås med människor som får mig att må bra och se det stora i det lilla. Min 50%-iga semesterförmåga får inte begränsa mig utan snarare borde jag se det som en fördel för att tillgodose det som semester ska innebära på riktigt; att ta det lugnt, vila, göra sånt som får mig att må bra och umgås med människor jag tycker om. Allt som inte passar in där ska helt enkelt bara strykas.

Stor Kram

Fler inlägg av Martina >

Du borde även läsa