Många är nog ni som, precis som jag, har utrustning någonstans i gömmorna som räcker för att utöva ganska så avancerad träning på hemmaplan. Skivstång, kettlebells, gummiband, balansbräda, pilatesboll, hopprep, hantlar och till och med ett 6 meter långt airfloor är sånt som jag har tillgång till i mitt eget hus, och ändå är det så galet svårt att få till vettig träning hemma. Vad är det som gör att motivationen tryter bara för att jag är hemma? När jag går till gymmet kommer jag in i fokus och pressar mig, ibland kanske lite hårdare än vad jag borde för att ha någon energi kvar till resten av dagen. Men när jag tränar hemma känner jag mig trött och omotiverad redan innan jag börjat och allt känns bara sååå jobbigt.

Träning som medicin är mitt mantra. Jag känner mig aldrig deppig på en träningscykel och jag njuter av att ligga flämtande på golvet, om anledningen till att jag ligger där är för att kroppen har presterat under ett hårt träningspass. Jag vill helst träna varje dag, i min önskedröm till och med två träningspass per dag, men den utopin tror jag inte ens själv ska bli verklighet. Inte en gång per dag heller tyvärr. Men det kan jag inte haka upp mig på utan jag måste hylla mig själv för varje träningspass som faktiskt blir av.

Eftersom gymmet och gymnastikhallen är mina huvudsakliga träningsanläggningar i normala fall, så har jag behövt tänka om när de hållit stängt. Jag har testat Youtube; lär dig dansa hiphop på 20 minuter. Jag var inte en så bra elev, men tänkte att om jag gör samma pass flera gånger så kanske jag lär mig till slut. Men har jag testat flera gånger? Nej, så klart inte, för jag har ju kunnat ta tag i den träningen när som helst, och när som helst har blivit aldrig.

Några hundra meter från där jag bor finns det också en friidrottsanläggning, utomhus och tillgänglig för allmänheten att gå dit och springa på upplysta och, vid snö, skottade banor. Och jag älskar tanken på att gå dit och ta några varv varje dag. Men så är det kallt. Och det regnar. Eller blåser. Och egentligen har jag inte fler skäl att inte ta mig dit, och de skälen jag har angett är ju inte ens giltiga. Jag kan gå dit och springa några varv varje dag utan problem. Men jag gör det inte. Varför? Två gånger har jag tagit mig dit och det var för att min dotters gymnastikträning blev inställd och att hon då fick träningspass som hon skulle utföra på egen hand. Hon skulle träna intervall, så då följde jag med henne. Och det var jättekul och jag mådde jättebra efteråt. Vad finns det då för anledning att inte göra det igen? Även om ingen sagt till mig att gå dit.

Något som jag däremot har fått till i träningsväg, när de flesta anläggningar är stängda är, som så många andra, padel. Vi har haft det som familjeaktivitet och även om vi i familjen har lite varierande skills så går det bra att spela tillsammans ändå. Jag är totalt talanglös, men tycker att det är kul i alla fall. Framförallt att vi gör det tillsammans hela familjen. Vi brukar spela lite match, men också väldigt mycket helt oseriöst spel där vi istället fokuserar på att träffa alla bollar, och inte nödvändigtvis vinna dem. Då är det helt okej att slå efter dubbel studs också, om man inte hinner ta bollen i första läget. Alla måste ju få en andra chans.

Och en andra chans borde jag också ge löparbanorna. Jag behöver ju inte ens springa långt, eller ofta, utan bara njuta av att jag kan springa. Även mina kettlebells, gummiband och min pilatesboll behöver få mer kärlek. Det finns så många bra övningar, som både är roliga och effektiva och dessutom är enkla att utföra på hemmaplan. Jag kanske till och med ska ge Youtube ett nytt försök, kanske inte hiphop den här gången utan något mer vilsamt, lugnare, något som jag verkligen gillar och mår bra av. Yinyoga!

Hoppas du har hittat din träningsglädje också.

Stor Kram!

PS. Jag förstår om många tänker att jag är galen och kanske lite oansvarig som hänger i padelhallen och på gymmet, men det går att träna smittsäkert där jag är och jag tränar på tider när det är få andra som tränar. Bara så att ni vet. 😉 DS.