Titeln på mitt inlägg antyder att nu följer väl lite information om klimakteriet och MS, alltså vad klimakteriet kan innebära för en kvinna med diagnosen MS. Men tyvärr kommer vi inte så långt, eftersom det verkar finnas för lite information! Vilket är väldigt trist…

Klimakteriet, övergångsåldern, är en naturlig del av åldrandet men som nästan göms undan i vårt samhälle. Inom svenska sjukvården verkar klimakteriet inte vara ett område som man intresserar sig för, forskas kring, eller tas upp med patienter när de borde göra det. I andra länder har man visst kommit mycket längre. Visst är det konstigt, vi som lever i ett av världens mest jämställda länder?!

Hur påverkas vi kvinnor av detta? Ja det bidrar säkert till att det ökar på negativa känslor gentemot klimakteriet. Kanske därför jag själv mer eller mindre förträngt att det ska ske, att det är ”något jag får ta när det kommer”. Därför har jag också haft skrämmande lite kunskap om klimakteriet och hur det påverkar en fysiskt och psykiskt. Och detta gör mig arg, eftersom kunskap om hur våra hormoner påverkar oss är så viktigt för att vi ska förstå oss själva, och att vi ska få rätt hjälp, eller hjälp överhuvudtaget. Detta är heller ingen ”kvinnofråga”, som bara berör kvinnor. Det är otroligt viktigt att även män (framförallt de som lever med en kvinna) har kunskaper om klimakteriet och hur det påverkar kvinnan. Det ökar förståelsen för hur kvinnan mår, och måendets konsekvenser, och kan på så vis minska risken för relationsproblem.

Jag har på senare tid misstänkt att jag är i förklimakteriet, det har jag i alla fall förstått när jag börjat läsa in mig på ämnet. Och det är efter att ha fått lite kunskap om klimakteriet jag förstår hur illa ställt det är; helt i onödan lider kvinnor, just för att kunskapen är så låg. Hur kan det pratas så lite om något som berör så många?! Vet inte kvinnor vad de kan begära av sjukvården, får man heller inte den hjälp man behöver. Jag har förstått nu att det är viktigt med en bra hormonbehandling för att hitta rätt hormonbalans, så att man mår så bra fysiskt och psykiskt som möjligt; nu och resten av livet. Som det är nu så ligger ansvaret på individen till att boka tid hos en gynekolog, kanske efter inrådan av en syster eller kompis. Vilket ju innebär att många missar en behandling som skulle behövas för att öka välmående och minska risken för sjukdomar. När man väl är i sjukvården varierar kunskapen om klimakteriet, så därför behöver man som patient tillräcklig kunskap innan besöket, så man får rätt hjälp.

Där är jag nu. Jag har en tid inbokad inom kort, för att kolla var jag befinner mig. Mixade känslor inför det….

Dessutom, snart är det också dags för mitt årliga besök hos neurologen. Ända sedan jag fick min diagnos 2013 har aldrig klimakteriet kommer på tal vid något av mina besök. Det borde ingå i läkarmanualen att ta upp ämnet, att man pratar om det finns eventuella klimakteriebesvär, och om hur det i så fall kan påverka sjukdomen MS. Det är i alla fall något som jag kommer att ta upp på nästa besök. Då kommer jag ställa frågor, och har jag tur så får jag också bra svar!

Let’s talk about Klimakteriet… 😉

Varma kramar i kylan!

(foto: Johannas privata)