MS och kråkan

Hantera MS

Av: Martina

Vi satt på en uteservering en varm sommardag. Ingen mysig, av blommande syren inbakad uteservering med fågelkvitter i bakgrunden, utan en med kala bord placerade utanför restaurangen med en hårt trafikerad väg och en bensinmack som närmsta utsiktspunkter. Totalt ocharmigt med andra ord. Det svepte en lite för stark bris för att sitta ute med plastbestick egentligen, men solen sken. Värmen lindade in våra kroppar. Kråkan satt en bit ifrån och betraktade oss. 

Många gånger kan fåglar vid uteserveringar vara både påträngande och rent av äckliga. De kan förstöra stunden och njutningen. Men inte den här kråkan. På håll blev vi försiktigt iakttagna genom hela vår måltid. Bara trafikbullret störde. Inget kraxande, inget flaxande, inga vingslag ovanför våra huvuden. Min tallrik blev tom sånär som på några nudlar jag valt att lämna och mätt lutade jag mig tillbaka. Då kom en vind som drog med min tallrik, uppochner, och de överblivna nudlarna hamnade på marken. Och kråkan… Kloka kråkan förstod direkt att det nu fanns mat att ta del av. Försiktigt kröp den fram och städade upp oredan efter mig, fortfarande utan att störa oss det minsta. Den snarare sökte kontakt för att kontrollera om det den gjorde var okej, tog nudlarna en och en och backade sedan undan igen.

Jag tänker att vi alla behöver någon som kråkan i våra liv. Någon som ser efter oss lite från sidan, som inte tränger sig på, men som ändå är på tårna när något runt om oss hamnar lite uppochner och ödmjukt smyger sig fram, reder upp situationen, men ändå lämnar oss i fred. Och jag tror att vi alla kan vara den kloka kråkan för någon annan. Vems kråka är du?

Andra kråkor samlas i flock tillsammans med både fiskmåsar och gråsparvar och stör, förstör och skitar ner, tränger sig på och tar alldeles för mycket plats. Var inte den kråkan och låt inte den ta plats i ditt liv.

Idag har jag varit på mitt årliga besök på Uroterapimottagningen (även om det var ett och ett halvt år sedan jag sist var där…). Jag pratade om hur urinvägar och tarmar fungerar, eller inte fungerar, och vilka alternativa lösningar det finns för att underlätta besvären för mig. Egentligen inget nytt, men det är skönt att stämma av lite då och då, få nya recept utskrivna och se över mina rutiner. Jag träffar samma sjuksköterska varje gång och det är väldigt värdefullt nu efter några år, när hon lärt känna mig. Jag hade såklart föredragit att alla mina ärenden skulle kunna hanteras av samma mottagning, men tyvärr ser ju inte vården ut så. Den jag har minst kontakt med är faktiskt neurologen, istället portioneras de olika besvären ut till olika instanser som är mer experter på just mina problem. Uroterapimottagning, vårdcentral, arbetsterapeut, ms-sjuksköterskor – mina hjälpsamma små kråkor som betraktar på avstånd och städar upp kaoset i mig…

Kram!


Fler inlägg av Martina >

Du borde även läsa