Återigen har jag rullats in i magnetkameran. Har tappat räkningen nu, på hur många MR-undersökningar jag har gjort. De har tagit olika lång tid varje gång. Ibland har jag fått kontrastvätska, ibland inte. (Kontrastvätska används för att få tydliga bilder). Ibland har de undersökt bara hjärna, ibland både hjärna och ryggrad. Jag har fått komma till många olika mottagningar för att göra undersökningarna. Men varje gång har jag fått ta av mig kläderna, och ta på mig den vita sjukhus-skjortan.
Sedan i vintras gör jag denna undersökning varje halvår istället för varje år, av anledningen att det blivit en förändring i medicineringen. Detta för att se om medicin-förändringen påverkar sjukdomen på något sätt. Så det känns ju bra att de har lite extra koll. Det är ju det som är viktigt, att känna sig trygg med att sjukvården har koll på oss MS-sjuka, eller hur!?
Jag tycker inte att undersökningen känns jobbig eller ångestfylld på något sätt. I början tyckte jag nog att det var tufft att behöva ligga stilla så länge, men allteftersom har det varit lättare att slappna av. Jag har kommit att uppleva det som avkoppling istället, hur märkligt det än kan låta. Kanske för att mitt liv är ganska hektiskt med en hel del stress, och då menar jag främst mitt familjeliv. När jag har åkt in i magnetkameran, så är det det som gäller. Det är som att vara inne i en bubbla, och allt annat försvinner. Det dånar och låter, radion är på och man kan nästan höra vad det är för musik de spelar. 😉 Ett bra tillfälle att träna på att vara i nuet och inte tänka på något annat.
(Foto: Johannas privata )
