Första gången jag skjutsades in i röret där man genomför MRT, upplevde jag det smått overkligt. För det första såg jag två stora rör när jag kom in i rummet, eftersom jag hade dubbelseende, och för det andra så kände jag mig lite full på grund av yrseln. Men det var ju därför jag var där, de skulle ju undersöka vad symptomen berodde på (vilket jag skriver mer om i inlägget ”Det är utan tvekan MS du har”).

Jag fick hjälp av en trevlig och omtänksam röntgensjuksköterska. Det första jag fick göra var att gå in i ett bås, ta av mig smycken, alla kläder förutom trosorna, för att sedan ta på mig den vita, långa sjukhusskjortan. När jag sedan låg där med kontrastvätska inkörd i armen, trodde jag aldrig att det skulle ta slut. De fick nog förlänga tiden rejält för jag hade svårt att ligga still, och det var svårt att slappna av. Man måste ju vara helt stilla vilket var väldigt ansträngande tyckte jag.

MRT betyder Magnetresonanstomografi, ett ord jag förmodligen aldrig kommer att komma ihåg. Det räcker gott att säga magnetkameraundersökning. Det är en fantastisk uppfinning och jag är så glad för att den finns! Vilken tur i oturen att man får MS just nu, istället för på 50-talet eller på 1800-talet eller när som helst i världshistorien. Eller idag fast en annan plats på jorden. Vi är lyckligt lottade i Sverige. Vi har modern teknik som hjälper oss som har MS (och andra människor med andra sjukdomar). Sedan vet jag att det behövs forskas ännu mer, det behövs mer resurser, många fler neurologer och så vidare, men det är en annan diskussion.

Det är skönt att veta att sjukvårdspersonalen med hjälp av magnetkameraundersökningen, kan exempelvis se hjärnan och upptäcka aktiva inflammationer. Inflammationer som man ibland inte märker av själv, ”dold sjukdomsaktivitet”. Det känns tryggt och det ökar chansen att få bra/rätt behandling.

Nu är jag van att göra dessa undersökningar. Det är inte jobbigt, det gör inte ont (även fast det är rätt oskönt att få en nål i armen) och det går ganska snabbt. Det är en bra känsla att veta att ”nu kollar dom läget där inne”. Hittills har jag fått göra MRT varje halvår men för första gången, fick jag veta nyligen på senaste läkarbesöket, får jag vänta några månader extra tills nästa gång. Enligt min neurolog verkar jag svara bra på behandlingen och därför ansåg han att det är rimligt att skjuta på nästa MRT-undersökning. En anledning är också att det är hårt tryck på MRT-mottagningen och de måste prioritera de patienter som verkligen behöver det. Trots att sjukvården måste anlita privata aktörer för att hinna med. Låter inte som en idealisk situation. Men för min del så känns det helt okej att vänta längre till nästa gång. Jag mår bra, intalar mig att det är mer harmoni än bråk i min hjärna, och är så glad för att ha varit skovfri sedan förra sommaren!