Jag har inte haft något MS-skov på 1,5 år nu. Däremot, så får jag återkommande pseudoskov. Det stör mig och mina träningsambitioner. Jag är van att träna sedan tidigare, även fast jag har varit en periodare. Sedan barnen kom har tränandet minskat förstås, men jag har alltid prioriterat promenader. Jag har tidigare gympat, gått på spinning, styrketränat, joggat. Vid tiden då jag fick MS-diagnosen var jag inte särskilt aktiv men ville komma igång igen. Jag var motiverad, och visste dessutom att träning är positivt vid MS. Jag testade att börja jogga, men jag avslutade det ganska fort då jag fick yrselkänningar så fort jag blev andfådd.
Långa ben på promenad i januarisolen 🙂
Jag fick snart lära mig att allt tyder på att jag drabbades av pseudoskov, ”falska skov”. Det kan vara gamla skov som kan ge sig tillkänna, i en mildare variant, vid exempelvis varmt väder, kraftig ansträngning, vid en infektion. När orsaken upphör så drar sig pseudoskovet tillbaka. Men det är inget riktigt skov, det är ”bara på låtsas”. Pseudoskov… låter som, och är en lömsk rackare…
För många år sedan var jag stolt matte till en underbar hund, en boxer. Det bästa som fanns var att gå långpromenader i skogen med honom. Vi älskade det båda två, han sprang fritt såklart och ibland stannade vi för att träna sökövningar bl a. När inte han fanns längre tyckte jag länge efteråt att det var meningslöst med promenader. Jag promenerade bara när det var nödvändigt. När mitt första barn kom kändes det tack och lov meningsfullt igen.
Nuförtiden älskar jag mina promenader i skogen. Den fina naturen är mitt andningshål där jag kan tänka fritt, andas, jag kan gå vilka stigar jag vill. Och så får man ju motion, perfekt! Men yrselkänningarna fortsätter att komma emellanåt då jag promenerar. Jag vill ju hålla ett bra tempo, för nyttighetsaspektens skull! Och då jag anstränger mig lite ”för mycket” (enligt herr Pseudoskov) så börjar jag känna mig yr. Jag måste då tagga ner på farten för att det ska försvinna. Så hör upp pseudoskovet, dra nåt gammalt över dig! Du stör mig!
Det är ett nytt år, jag har ambitionen att övervinna pseudoskovet men även (vinter?)tröttheten som hindrar mig att komma igång att träna. Jo, tröttheten är ju också ett gissel. Men nu har jag våren i sikte!
Må 2016 bli ett bra år för alla! <3
