MS och vänner

Relationer Tankar & Reflektioner

Av: Martina

Vänner är värdefulla! Jag är lyckligt lottad som har många fantastiska vänner, men det är en utmaning att underhålla vänskapen och inte tappa bort varandra. Vissa som jag anser vara några av mina allra närmaste och mest betydelsefulla vänner kanske jag pratar med bara några gånger om året. I vissa fall kan det väl bero på att vi bor en bit ifrån varandra, men för det mesta är avståndet ingen ursäkt. Dagarna och veckorna och månaderna tickar på i en sådan hastighet att vännerna blir bortprioriterade, speciellt om jag inte mår bra. Då räcker inte orken till, men samtidigt är det ju då som behovet av vänner egentligen är som allra störst. Jag måste bli så mycket bättre på att ge mig själv utrymme för att ha tid och kraft för att kunna träffa mina vänner, umgås, skratta, dela känslor och upplevelser, att bara finnas för varandra.

Sina vänner har man ofta träffat när man befunnit sig i samma situation i livet. Jag har vänner som jag gick i grundskolan med, vänner från gymnasiet, vänner som jag träffat via min man, vänners partners som har blivit mina vänner också, vänner som jag har pluggat tillsammans med, vänner som jag har jobbat med och så vidare. Vänskap uppstår i ett gemensamt sammanhang, men prövningarna kommer och bara den äkta vänskapen består när livet sedan tar olika vägar. Vi flyttar, vi separerar, vi byter jobb, vi blir sjuka, vi skaffar barn, vi blir äldre… Och det är faktiskt svårt att ens följa med sitt eget livs svängningar, så det är inte konstigt att vänner tappas bort någonstans på de många gånger nästan otillgängliga, slingriga, ofta dimmiga och halvt raserade vägar som vi själva och vänner omkring oss tvingas ut på.

Som i alla situationer måste vi tänka på att vara lite snällare både mot oss själva och, framförallt, mot våra vänner. Det är sällan att någon avsiktligen slutar höra av sig för att hen inte vill vara din vän längre, precis som du inte slutar höra av dig på grund av att du vill radera någon ur din vänskapskrets med flit. Det finns alltid omständigheter som ställer till det, men vi kan förekomma omständigheterna om vi vill. Det kan kännas motigt kanske att ringa ett samtal och egentligen inte ha något annat än tråkiga ämnen att prata om, eller känna tvånget av att boka in en träff som det egentligen inte finns ork för. Och på samma sätt kan vänner som har fullt upp med familjeliv, träning och karriärer känna sig osäkra att föreslå att träffas för att de inte vill ta av din energi, eller ofta kanske själva också har brist på energi. Men någonting som ju faktiskt är väldigt enkelt och som i alla fall jag uppskattar väldigt mycket det är att bara få ett personligt sms då och då. En bild på något inte alls särskilt, några ord som inte alls behöver vara genomtänkta eller bara några skojiga emojis som får mig att le. Det känner jag på något sätt bekräftar att även om vi inte hörs eller ses, så finns jag här och förblir din vän.

Ta hand om varandra!

Vänner är olika individer som kompletterar varandra.

Fler inlägg av Martina >

Du borde även läsa