En fin och avkopplande söndag betyder mycket för mig, och är ingen självklarhet. I skrivande stund lider helgen och veckan mot sitt slut, vilket kan skapa stress och oro…. Hur mår jag idag? Är jag laddad inför en ny vecka, med allt vad det innebär? Känner jag mig stabil… Ja, det är ju väldigt olika, men idag känns det helt okej! Jag har kunnat vila ordentligt, mycket tack vare att vi har delat på oss i familjen.
Jag är inte full av energi, jag måste ständigt tanka ny energi, och det gör jag bäst i naturen. Som idag. Denna fantastiska vinterdag med snö och sol. Dagen började med sovmorgon. Sovmorgon! Så många år utan att kunna sova ut, med barnen som morgonpigga små tuppar. Nu värdesätter jag den extra sömnen enormt mycket. Sedan en långfrukost; en extra god frukost som inte hinns med på vardagarna. Pressad apelsin med ingefära, äggröra, kanske en smoothie med mera. Jag älskar frukost, sitter gärna länge och äter.
Sedan långpromenad i naturen. Mitt avstressande andningshål. Jag älskar det! Det är min tid, jag väljer var jag går. Ibland går jag långt in i skogen, sätter mig på en stubbe och bara andas. Naturlig terapi. ibland lyssnar jag på ljudbok, vilket är en skön avkoppling. Eller så passar jag på att ringa en familjemedlem eller en kompis. Jag bor granne med ett härligt naturreservat. Alla årstider är vackra, den brusande ån är ständigt i rörelse och att bara sitta en stund och titta på hur vattnet forsar är meditativt. Jag tror att min MS-diagnos har bidragit till min längtan och starka behov av att vistas och röra mig i naturen. Jag har alltid älskat det, men behovet har tilltagit sedan diagnosen.
Jag har också promenadavstånd till en sjö. Jag fick med yngsta sonen på en liten promenad också, härligt! Till sjön som är så vacker nu, inramad av den gnistrande snön och med ett tjockt lager is. Och sol på det. Vintern när den är som vackrast… Ändå, nu ser jag fram emot våren!
Det blev en skön söndag. Lyckades mota bort oroskänslor och fokusera på allt det som känns bra. Tacksam över det.
(Foto: Johannas privata)
Fler inlägg av Johanna >