Så kom den då igen som vanligt. Kraschen! Den förlamande tröttheten som slår emot en som en tsunamivåg. Jag blir totalt slut och orkar knappt någonting. 

För några år sedan höll tröttheten i sig länge och jag kände mig låg och deppig. Men sedan jag har börjat att yoga regelbundet så har mina dippar blivit allt färre och kortare. Jag tror att det beror på att jag tar pulsen med mitt andetag. Jag checkar helt enkelt in och ser efter hur jag mår med hjälp av andetaget. Jag låter mig inte luras när jag känner mig trött och bara vill vila. Jag fyller på min energi med hjälp av meditation och lugnare träning och lätta rörelser. För ofta kan det vara så att vår hjärna signalerar att vi är trötta men vår kropp är pigg. Vi är helt enkelt för mycket uppe i vår hjärna. Genom att stanna upp och våga vara i stillhet kan vi känna hur våra kroppar egentligen mår. För mig funkar det och jag får en bra balans mellan aktivitet och vila.

Denna gång hade det inte funkat och jag frågade mig såklart – varför? Hade jag inte återhämtad mig, vilat, rört på mig och allt som jag normal gör för att må så bra som möjligt? Jo visst hade jag det men jag har också haft en period av yttre stress som såklart påverkar mig negativt. Den här gången vet jag att det var det kognitiva som sugit ur min energi. Jag har helt enkelt lagt energin på fel saker, som negativa tankar och ältande. Oroat mig för Covid19 och jobbuppdrag som inte blivit av, min dotters inställda studentfirande, nära vänner som drabbats av cancer och så vidare…

Det är naturligt att man hamnar där med negativa tankar, irritation och oro men det kostar mycket energi. Det kopplar på det sympatiska nervsystemet och stress som i sin tur ökar utsöndring av adrenalin, noradrenalin och kortisol. Vi får ökad puls och andning och en kropp som läcker energi, likt en bil som står på tomgång.

Tidigare när jag haft mina dippar så har jag ätit fel, slarvat med kosten, inte orkat med någonting. Jag har varit taskig mot mig själv i mina tankar för att jag inte orkar fortsätta leva som vanligt. Det har tagit lång tid att komma tillbaka. Men numera behöver jag inte vara helt orkeslös så länge. Utan återgår till mina rutiner och ritualer och kommer sakta men säkert tillbaka.

Jag brukar själv säga – tro inte på dina tankar, de är inte Du. Tankarna finns där med är inte sanna så tro inte på dem. Det är inte värt att älta det som varit eller det som komma skall. Fast ibland är det svårt att inte oroa sig för framtiden, framför allt i dessa tider.

Denna gång drog jag i handbromsen och det blev en kort dipp i geggan. Jag följde mina ritualer och rutiner som är så viktiga för mitt välmående. 

Så skönt att ha dessa rutiner att luta sig emot. Vi har alla sämre dagar, dippar, tappar ork och känner oss ledsna men försök att inte stanna där för länge. Hitta tillbaka till ditt riktiga jag, till glädje och energi. Varje dag är en gåva. Varje dag kan du påverka hur den dagen kommer att bli. Varje dag kan du välja att se det positiva i det lilla, välja skrattet och glädjen i stället för att välja motsatsen. Valet är ditt! Fånga dagen och fyll den med glädje. Ta hand om dig.