Nya förväntningar och hopp om ett bättre år än 2016. Det blev inte så bra…..Den tolfte december drogs rullgardinen ner framför våra ögon, våran yngsta dotter som är 13 år fick sin diagnos diabetes 1. Hon var riktigt dålig och låg på intensiven i 36 timmar och sedan på avd i 5 dagar. En Riktigt tuff resa vi har framför oss och framförallt hon. Hon är jätteduktig och kämpar, ibland bryter hon ihop och undrar : varför jag? Ja varför DU? Inte alls rättvist. Är så ledsen för hennes skull. Trodde att det var “bara” ta insulin till mat men det är så mycket mera. Man väger kolhydrater, kollar socker ,planerar ALL mat och mellanmål. Sockret åker upp och ner och på nätterna får man hålla koll, iallafall i början . Mmmmm, det är verkligen styrt framför allt nu men vi hoppas att det blir “lättare” med tiden.

Vi hann inte mer än komma hem så hittade vi svärfar död. Han var också en bärare av diabetes 1 och jag såg att våran dotter vacklade. -Man kan alltså dö av sjukdomen, mamma ? Vad svarar man? –Om man missköter den kan man få följd sjukdomar och farfar hade inte bara den sjukdomen. Fan ska det aldrig ta slut !! Jag är ju bärare av ms sedan sex år tillbaka och jag har gjort den resa min dotter gör nu. Det krävs mycket av en själv och andra att lära sig att leva med en livslång sjukdom. Tålamod, styrka, mod att be om hjälp och framför allt: skäms inte, det är aldrig ditt fel att du blev sjuk. Jag kommer att stötta henne och lära henne att gå vidare i livet, livets väg gick inte rakt fram utan den är lite krokig men man kommer fram men ibland tar det lite längre tid.??