För mig är semester att göra ingenting. Det är när kalendern är en tom canvas jag kan njuta som allra mest. Dagen blir ändå aldrig innehållslös, den tomma duken blir full av vackra färger, oväntade mönster och ett klarare ljus. När inga krav och förväntningar existerar spirar energin och kreativiteten. Kroppen känns lätt och möjligheterna oändliga.

Samtidigt älskar jag att planera min tid, uppleva nya saker och samla minnen. Att drömma mig bort, få finnas någon annanstans och glömma allt som är tungt och jobbigt. Jag vill resa och jag vill stanna hemma, jag vill söka mig till nya platser och jag vill återvända dit där jag jag mår bra. Där jag känner mig hel och fylld av livsglädje.

Att resa är för mig ett nöje, en glädjestimulans som förgyller tillvaron, men det är inte nödvändigtvis semester. Resor kan ibland vara mer energikrävande och betungande än lustfyllda. Jag bävar oftast dagarna före en resa när väskan ska packas och hjärnan nära på exploderar av funderingar över om jag har packat allt, om medicinerna ska räcka, hur jag ska packa mitt handbagage ifall resväskan kommer bort, om jag har rätt kläder, tillräckligt med kläder (alltid för mycket), biljetter, pass, restid, sovtid, toalettbesök. Det finns så mycket att oroa sig för.

Än så länge har alla resor gått bra, så egentligen oroar jag mig i onödan. Väl på plats har jag vad jag behöver och då kan jag slappna av och låta mig svepas in av vad resmålet har att erbjuda. Naturligtvis måste jag hela tiden ta hänsyn till rådande energinivå och försöka att inte övertrassera kontot alltför mycket. Jag börjar bli ganska bra på att veta mina gränser och kan se att de faktiskt medför fördelar också. Jag måste välja att ta in mycket av lite istället för lite av allt och det tycker jag många gånger kan göra helhetsupplevelsen djupare.

Den tyngsta delen av en resa för mig är de första dagarna när jag kommit hem. Då sjuder hjärnan av nya intryck samtidigt som vardagen ska börja fungera igen. Jag har varit lite för aktiv i lite för många dagar och kanske inte skött sömnen som jag ska. Jag behöver semester efter semestern för att ge mig tid att också få känna att jag har varit med om en ny och positiv upplevelse. I den direkta känslan, när jag kommer hem helt dränerad, är det lätt att tänka att det inte är värt det. Med med lite distans inser jag ändå att varje resa ger mig mer än den tar.

I maj var jag i Rom med min man och 12 av våra vänner för att fira att det är många av oss som fyller eller har fyllt 40 år i år. Jag hade aldrig varit i Rom och det är såklart en spännande världsstad att se åtminstone en gång i livet, men ändå var min första tanke när resan kom på tal att det aldrig skulle gå. Samtidigt var det också en resa med nära vänner jag inte ville missa. Nu är jag glad över att jag inte lyssnade till de förnuftiga argumenten om hur krävande det skulle bli, hur tungt det skulle vara att jobba dagen efter hemkomst och hur svårt det skulle bli att anpassa sig efter alla andra. Då hade jag missat alltihop. Jag bestämde mig för att åka med, att inte förutspå konsekvenser som jag ändå inte vet om de blir verklighet eller ej. Och det blev så bra! Jag valde själv att de flesta kvällarna avstå den gemensamma middagen och det tyckte jag var skönt. Det är inte bara dåligt att välja att avstå om det inte känns rätt, för annars blir det ändå inte kul. Inte för mig, och inte för de andra heller.

Jag kunde inte göra allt som många av mina vänner kunde och jag kunde inte vara med på allt vi planerat att göra tillsammans, men jag är okej med det. Jag vet att jag mår bättre av att avstå än att utstå och jag dömer inte längre mig själv för det. Ibland är det nästan lite lyxigt att få välja bort. Jag är med när jag är med och då har jag roligt. Annars väljer jag bort. Det har tagit mig tid och inneburit en del sorg att acceptera att det är så, men jag har behövt den tiden för att förstå. Nu förstår jag både mig själv och andra bättre, jag förstår att jag måste leva utifrån vad mitt liv erbjuder mig här och nu. Precis som alla andra också måste anpassa sig efter sina liv – med eller utan MS.

Hjärtliga sommarhälsningar!

Bilder: Martinas privata