När jag en söndagskväll i januari satt i den engelska lägenheten på en dyna på golvet, med skor, jacka och mössa på, och ryggen tätt mot det till slut varma elementet, var jag inte helt övertygad om att mitt beslut att ta med barnen på en sex veckor lång språkresa till England var riktigt genomtänkt. Det var 8° i lägenheten när vi kom, eftersom värmen varit avstängd när lägenheten inte varit uthyrd, och även om jag var förberedd på att inomhus ofta är kallt i England på vintern, så kändes allt bara hopplöst. Jag var trött efter en väldigt tidig avresa från Sverige, en försenad flygning till Heathrow och tre timmars transfer innan vi kom fram till vår lägenhet i Exeter. Väl där var det kallt, vi var hungriga och väldigt trötta. I det läget var det svårt att tänka positivt.

Så här i efterhand är mina känslor helt annorlunda. Jag är så glad och stolt över att jag, trots de begränsningar som jag har, genomförde den här inte helt okomplicerade resan. Att i det här läget ge mig ut i ovisshet ensam med barnen, till ett främmande land, var modigt och att vara modig och fortsätta göra saker man tycker om, även om omständigheterna är lite mer komplicerade, tror jag är otroligt viktigt för att bibehålla självkänsla och mening, när det hela tiden känns som om nya begränsningar tar över. Det gäller att låta nytt och möjligt ge mening och inte haka upp sig på vad som inte längre går.

Efter att jag ensam hade varit på språkresa i Manchester 2012 kände jag att det var något jag skulle vilja göra tillsammans med barnen när de blev större. Nu har de blivit större och i år var egentligen enda gången att kunna genomföra detta, eftersom sex veckor i januari och februari innebär att de blir borta från skolan i Sverige. Jag är ju själv utbildad lärare och fick ta ansvar för hemundervisning för barnen under den här tiden, och det klarade jag nu när de går i fyran och femman, men senare hade det blivit väldigt svårt. Det är också bra att ingen av dem har några nationella prov eller betyg det här året.

Nu fick barnen dessutom full utbildning i England, inte bara engelska utan också mycket historia, geografi, naturkunskap, idrott och hemkunskap i sin engelskundervisning. Det har verkligen varit sex fantastiska veckor. Även jag gick i skolan och studerade engelska och som vanligt var det svåraste att inse mina begränsningar och planera in vilopauser. Jag ville ju helst vara med på allt hela tiden. Men för mig blev det här mest en vara-på-en-plats-resa och jag känner att det gav precis lika mycket, om inte mer, som om jag hastat runt och sett olika platser i England istället. Att slå sig ner på en plats och utforska det nära och vardagen där, avslöjar hur mycket det faktiskt finns att upptäcka alldeles runt hörnet. Att ta sig tid att se det stora i det lilla är ofta större än man tror.

Första veckan på vår resa gick barnen i skolan, men jag valde att bara finna mig till ro och känna in den nya atmosfären. De övriga fem veckorna hade även jag undervisning och det var schemalagt måndag till fredag klockan 9-12.30. Jag var där så mycket jag orkade, men valde ibland också bort undervisningen för att sova eller för att ha energi till att hitta på något annat på eftermiddagen eller kvällen. Det ordnades aktiviter från skolan alla dagar utom söndagar. Vi vuxna fick betala om vi ville följa med på utflykter, men för barnen ingick det i skolavgiften vi betalat från början. Jag avstod oftast de planerade aktiviteterna, eftersom jag i första hand ville anpassa mig efter barnens aktiviteter och hela tiden finnas till hands för dem. Det var mitt val. Barnen däremot hade ett fullspäckat schema och fick uppleva så mycket olika saker, allt från bågskytte och dragkamp till gyttjig laser paint ball, flera grottbesök och klättring. En dag fick de till och med besök av exotiska djur i skolan och fick möjlighet att hålla i ormar, olika ödlor, skunkar, en pungråtta, några jättesöta miniigelkottar samt se nära, men inte röra, en tarantella. De reste också runt en del i närområdet med både tåg och buss och fick åka till städer och platser som Bristol, Seaton, Dartmoor, Bath, Cardiff, Torquay, Wells och Topsham och se katedraler, slott, rovfåglar, olika museer och mycket annat. Jag hade gärna följt med överallt, men varken den språkliga eller sociala utmaningen för barnen hade inte alls varit densamma om jag hade varit med, därför kunde jag med gott samvete stanna kvar i Exeter och ta det lugnt. Träna, promenera, gå och handla i lugn och ro, titta på tv, läsa och skriva.

Jag hade möjlighet att utforska staden och jag köpte ett gym-kort för att ha tillgång till min bästa medicin, träning. Både skolan, gymmet och stan låg i nära anslutning till vår lägenhet och det ökade välbefinnandet mycket. Det blev inte något projekt av att ta sig någonstans. Ibland gjorde vi saker lite längre bort, men då unnade vi oss ofta en taxi. Det kostade inte så mycket mer än lösa bussbiljetter faktiskt.

Semester och resa kopplas för de flesta ihop med sol och bad, skidåkning, vandring, storstadsbesök, spa-vistelser och campingliv. Inte alltid är ledighet mindre ansträngande än en vardag med arbete och vardagsrutiner. Jag, och säkert många med mig, behöver ofta planera in ledig tid efter en semesterresa för att återhämta mig. Den här resan har istället stärkt mig på många plan. Jag har fått sex värdefulla veckor med barnen, där vi tre har fått reda ut alla situationer tillsammans och haft massa tid att bara vara ihop. Jag har fått möjlighet att förbättra mina språkkunskaper bland främmande människor från olika länder, som snabbt känts som gamla vänner. Och även att ligga i soffan framför teven en hel dag var en del av resan. Nya utmaningar kunde vara att prova olika restauranger, uppleva genuint pub-liv, titta på gamla byggnader, äta Fish’n chips eller gå på bio.

Att leva i ett annat land, inte bara turista, är en erfarenhet som tilltalar mig. Jag har varit i ett land som är någorlunda likt Sverige och jag talar språket väldigt bra, förstår det mesta och ändå kände jag mig i många lägen så underlägsen och ovetande och jag insåg hur mycket underliggande kunskap det finns i ett språk och en kultur som jag inte fullt förstod. Tänk bara då hur det skulle vara att vara tvungen att lämna sitt hem och sitt land, på grund av krig eller andra akuta situationer, och komma till ett främmande land med helt nya värderingar och språkljud du inte ens kan identifiera. Att inte ha något att komma hem till, någonsin. Det ger utan tvekan perspektiv att vrida lite på sina förgivettaganden och se livet med andra ögon.

Det kostade så klart att göra en sådan här resa. Jag tog tjänstledigt från mitt jobb i två månader och skolavgifterna samt boendet där, hade också sitt pris. Och så själva resan förstås. Jag hade sparat i många år och det var det värt. Själva uppehället i Exeter var inte dyrare än vad det är att leva hemma. Vi kunde till och med äta billigare och eftersom barnens aktivitetsschema var så intensivt behövde vi aldrig själva betala för att göra några egna aktiviteter. Det var väldigt bra tycker jag att resan inte fortsätter att kosta efter den är betald och att känslan var att vi fick fantastiskt mycket för pengarna.

Det var inga andra svenskar som gick på samma skola som vi, men vi träffade människor från bl.a. England (såklart), Irland, Brasilien, Chile, Tjeckien, Uruguay, Schweiz, Tyskland, Columbia och Frankrike. Det var bra att åka när det var lågsäsong för då lärde man känna igen alla de andra studenterna på skolan. Det innebar också att undervisningsgrupperna var små och undervisningen lätt att ta till sig även för barnen. Skolan var en familjeägd språkskola och att vara student där var lite som att bli en del i familjen.

Det var inga problem för mig att ha med mig mina mediciner och katetrar hemifrån men jag behövde ändå uppsöka sjukvården där. Det var en erfarenhet i sig och intressant hur England på samma sätt som Sverige har besvär med långa väntetider och för få sjukhusplatser. Jag fick vänta länge!

Jag kan verkligen rekommendera Exeter som en stad i England värd att besöka. Det går att blicka över staden snabbt för att se det du borde se, men det går också att stanna upp och hitta lite mer gömda skatter. Det finns museer, underjordiska gångar, många mysiga restauranger och caféer och en flod, Exe, som har gång- och cykelväg som följer floden ända ut i havet. Hela sydvästra kusten har fantastik historia och häpnadsväckande natur att uppleva. Flera mysiga städer, långa strandpromenader och gigantiska katedraler.

Jag känner mig berikad på så många plan och kommer leva med känslan av den här resan lång tid framöver. Många gånger är eftersmaken av ett äventyr som det här lika god som själva huvudrätten. Ibland till och med ännu godare. Jag vågade genomföra den här drömresan och lät inte oron styra. Lätt att jag vill göra det igen.

Loads of Love!