Tårarna rinner

Okategoriserade

Av: Malin

Här sitter jag med ett nytt år framför mig och gråter som ett barn 

Vems barn är jag nu när inte min pappa lever längre. 

Min pappa somnade in dagarna före jul och lämnade oss i en stor sorg och mörker. När man får det där samtalet som man inte vill ha från läkaren. Jag skrek rakt ut: Nej nej nej !!!

Vi var uppe för att ta farväl och jag försökte öppna fönstret men den ville inte öppna sig så jag fick panik. Min dotter hjälpte mig och jag ville att själen skulle flyga ut. När vi hade varit där i några timmar och vi skulle lämna pappa/ morfar så flög fönstret upp i en sån kraft och vi vände oss om och tittade på kroppen för just då var det endast en kropp kvar….. Den stunden blev fin.

Sedan ska året börjar med begravning och allt vad det innebär. 

Vad vet jag ? Jag har varit stöd vid begravning men nu ska jag själv begrava min älskade pappa. 

Tomt så tomt och jag gråter när jag har min pappas favorit tröja i famnen. Jag kramar om dem och doften av pappa kommer. 

Lite barr, skog och citrus kommer fram. Får lite panik och tänker när jag inte längre känner doften i tröjan….

Hur ska jag orka med allt? Tömma huset, sälja, kämpa för att landet ska vara kvar . 

Allt ordnar sig som människor brukar säga. 

Åh, vad jag är irriterad på denna mening. 

Den har säkert något gott i sig, det vet jag men just nu är livet åter i en torktumlare. 

Så julen och nyår blev lite annorlunda. 

Min man och jag firade 25 årig bröllopsdag  och vi hade tänkt fest men det blev en mindre tillställning. Brukar tänka att min man ångrade nog ibland att han sa ja i kyrkan. Tänk vilket liv vi har gått igenom och går igenom. 

Kram 

Fler inlägg av Malin >

Du borde även läsa