Första augusti förra året satte jag upp ett mål för mig själv att jag skulle gå, jogga, springa sammanlagt 50 mil under det kommande året. Det innebar nästan en mil i veckan och för mig kändes det utmanande, men samtidigt överkomligt. Jag fick endast räkna sträckor som jag genomförde utöver min vardagliga aktivitet och jag räknade bara med tillfällen då jag tagit mig mer än tre kilometer. Jag räknade både utomhusaktivitet och kilometer som jag gjorde inomhus på löpband och det gick över förväntan.

När jag sätter upp mål föredrar jag att räkna neråt, vilket innebar att jag började på 50 mil och räknade successivt bort varje avklarad sträcka. Jag startade en Facebook-grupp där jag publicerade hur långt jag hade gått eller sprungit och hur långt som återstod tills jag hade nått mitt mål. Den enda som blev inbjuden att delta i min grupp (för det går inte att vara ensam i en grupp på FB) var min man. Det var skönt att göra detta bara för min egen skull och inte söka likes och hejarop från andra.

Jag blev själv överraskad över hur lätt det var att motivera sig att faktiskt gå ut den där extra promenaden eller att öka löprundan med en extra kilometer, eftersom belöningen att hela tiden komma närmre mitt mål var så lockande. Och ju närmre mitt mål jag kom, desto högre blev motivationen.

Det var väldigt skönt att fokusera på distans och inte tid. Varje kilometer var lika värdefull oavsett om den tog 15 minuter att avverka eller bara sex. Istället för att fundera över hur lång tid det tog för mig att springa fem kilometer och sedan försöka förbättra den tiden, så fick det här mig att flytta fokus till att orka vara igång längre tid, att orka vara i rörelse länge oavsett hur fort jag rörde mig. Fem kilometer var fem kilometer oavsett hur lång tid det tog, och tyngre dagar, när det tog längre tid, var min prestation att hålla igång och ändå klara hela sträckan minst lika bra som de dagarna när det kändes lätt.

Jag klarade min målsättning med god marginal och gick mina sista kilometer veckan efter midsommar, alltså med flera veckor till godo. Jag är stolt över mig själv att jag lyckades så bra och jag kan verkligen rekommendera att göra något liknande. Var och en måste förvisso hitta ett eget mål som utmanar, men också är uppnåeligt och det behöver naturligtvis inte innebära att gå eller springa, men jag tror att allt vi kan komma på för att öka vår tid i rörelse är viktig. Och tänk på att om du behöver en timme på dig att ta dig fem kilometer och någon annan klarar samma sträcka på 25 minuter, så är det ju du som har varit i rörelse längst tid.

Den här hösten har jag planerat att gå med i en träningsgrupp med fokus på både träning och kost och så har jag en rehabvistelse inbokad, så det blir inga nya 50 mil att räkna ner. Däremot kommer jag fortsätta att dokumentera min träningsaktivitet, och vem vet, kanske kommer jag när jag summerar ändå nå 50 mil på ett år, även om jag räknar åt andra hållet.

Ta hand om dig och tänk på att all rörelse räknas!

Foto: Martinas privata