Denna blogg tänkte jag skulle handla om motivation, något jag funderat på ett tag. Vad är egentligen motivation? Vad är det för skillnad på motivation och inspiration? Hur blir jag motiverad? Och hur håller jag mig motiverad.

Om vi börjar med skillnaden mellan motivation och inspiration så förstår jag det som att motivation är när vi jobbar mot någonting. Vi har ett mål vi strävar mot. Medan inspiration mer kommer inifrån, en drivkraft, något vi vill göra. Resan eller handlingen i sig är belöningen. Inspiration är något större och något som varar längre än motivation. Sen kan ofta inspiration vara orsaken till att man blir motiverad. Men inspiration är mer en passion, en längtan att göra något som man inte behöver tvinga fram det känns självklart. Detta kanske låter lite flummigt och det kan vara svårt att se någon skillnad mellan dessa två ord. Och jag tänker att båda två behövs för att vi ska kunna agera.

Vidare upplever jag att inspirationen kommer mer av sig själv, mer som en idé som uppstår. Medan motivation är något vi måste tänka fram. Motivation behöver vi skapa, det behövs inte med inspiration. Motivationen kan man också lura fram och tänka på en belöning. Det är svårt att göra med inspirationen.  Tänker jag!

Men ju mer jag läst i ämnet desto starkare blir min övertygelse att det är svårt att motivera andra människor. Däremot är det bättre att ha som mål att inspirera andra människor. För om inspirationen och drivkraften kommer inifrån, något man vill göra själv och att man själv bestämt det då blir det en mer varaktig förändring.

Så kanske är målet nu att vi ska försöka att bli mer inspirerade i livet än att sträva efter att bli motiverade? Eller vad tror ni? Tänker ni att det är någon skillnad på att vara inspirerad eller motiverad?

Detta blev kanske ett lite flummigt inlägg men jag tycker det är rätt intressant att rannsaka sig själv. Jag märker skillnad på mig själv, de träningspass jag gör, om jag är motiverad eller inspirerad. Får jag inspiration till att träna då kastar jag mig ut direkt och bara njuter. Det finns liksom inget alternativ, jag bara gör det och är i nuet. Man är liksom ett med sitt uppdrag. Medan om jag är mer styrd av motivation får jag jobba lite mer med mig själv. Tänka på känslan efter träningspasset, komma ihåg att jag anmält mig till ett lopp om ett par veckor osv…jag kan liksom skapa motivationen då. Jag märker att om jag är inspirerad så går det lättare och känns roligare.

Så avslutningsvis tänker jag att motivation och inspiration är två sidor av samma mynt och båda behövs nog, men för att kunna njuta mer av livet (och av träning/fysisk aktivitet) tror jag vi ibland kan fokusera mer på inspiration och inte låta motivationen ta överhand.