Även om jag kunde se att mina symptom var väldigt lik MS så kunde jag aldrig föreställa mig den rädsla, förtvivlan och fruktansvärda ångest som kom tillsammans med diagnosen. Ovissheten var värst. Visst fanns det även en vis gnutta av tacksamhet, att äntligen veta vad det var för fel på mig efter alla dessa år. Det var inte stress, som två läkare sagt till mig tidigare, jag var inte inbillningssjuk eller körde på för hårt. Jag hade fått MS.

Den här bloggen är framför allt till dig som är ny i din diagnos, som är i början av din kamp för ett bra liv trots MS. Men även för dig som har det jobbigt och mår dåligt. Vi har rätt till ett bra liv, men mycket handlar om din egen inställning.

När jag fick min diagnos så såg jag ett liv i rullstol framför mig. Jag var så rädd. En kompis mamma med MS, där jag växte upp, satt i rullstol och hade svårt med talet. Det var detta jag såg framför mig. Ett liv i rullstol och att jag skulle fortsätta att må så dåligt som jag gjorde. Jag trodde på riktigt att jag aldrig skulle orka ta hand om mina barn, att jag inte skulle kunna träna som jag ville och alltid gjort. Allt som var viktigt i mitt liv. Jag trodde även att jag aldrig mer skulle kunna arbeta med det som jag arbetade med då. Jag stängde dörren till personlig träning och coachning.

Jag kände även en skam att jag hade fått MS. En skam att jag var så svag och orkeslös. En skam att jag ältade hur jag mådde och hur jag kände.

Jag hade dåligt samvete mot alla. Mot min familj för att jag vilade så mycket. Mot mitt företag för att jag inte orkade prestera som jag borde. Mot mina vänner för att jag tackade nej till allt i början av min diagnos.

Jag tappade fotfästet helt enkelt. Min självkänsla var körd i botten. Jag var slutkörd. Jag började tro på allt negativt jag tänkte och föreställde mig. Jag behövde vila och återhämtning, men det lyssnade jag inte på. Något som gjorde att det tog längre tid för mig att komma tillbaka där jag är idag.

Det jag vill förmedla och säga till dig är att stanna inte för länge i det negativa. Du ÄR inte din sjukdom. Förlika dig inte med den. Ta dig ur geggamojjan och våga tro på att allt är möjligt. Även fast du kanske inte kommer att kunna leva precis som du gjort tidigare, så kommer det att bli bra. Du kommer hitta nya vägar. Du kommer att lära dig att hitta en balans med din sjukdom.

Det har jag gjort. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och jag tar hand om mig själv på ett sätt som jag aldrig skulle göra utan min MS. Du måste ge dig tid att först läka, vila, vila och vila. Sen långsamt börja att bygga upp kroppen igen. Inifrån och ut. Försök få med alla aspekter, som att röra på dig, äta bra, återhämta dig. Meditation och mentalträning är också något jag rekommenderar. Gör något som är kul och som får dig att skratta. Njut av vardagen – det är mitt bästa tips! Ta hand om dig!

Kram J