Vad innebär det att ha en mamma med MS? Att ha en annorlunda mamma, en mamma med en sjukdom, en mamma som ser frisk ut men orkar inte hänga med på allt?

Jag frågade mina barn:

Min yngsta dotter som var då 7 år tyckte det var jobbigt att jag sov borta på sjukhus och visste inte vad jag gjorde om dagarna. Idag tycker hon att det är skönt att jag är hemma mer , speciellt när hon kommer hem från skolan. Idag är hon 14 år.                                                                              Min mellersta dotter, då 12 år tyckte att hon fick mer ansvar eller större ansvar än hennes kompisar hade. Vad hon menade då var att hon alltid kom hem direkt från skolan om jag var hemma och höll mig sällskap eller hjälpte mig att bara vara hemma. Däremot tyckte hon att det var jobbigt att jag inte sov hemma. Sedan att jag var sårbar och ledsen.                              Idag är det positivt att jag är mer hemma, mer involverade i deras vardag, vi tränar tillsammans. Hon tycker att jag är mer medveten om mig själv och mina värderingar. Idag är hon 19 år.

Min äldsta son som var då 14 år tyckte att det var tråkigt att jag inte var hemma varken dag eller natt. Att se mig ledsen.       Idag tycker han att jag har sämre tålamod med “skit” och att jag tar bättre hand om mig själv med träning och sånt jag tycker om. Slösar inte min tid. Idag är han 21. Måste säga att jag har kloka barn!                  Jag själv vet att dem fick större ansvar som barn,vart oroliga när jag sov borta och när mina tårar föll nerför min kind kände dem en hopplöshet och oro över hur det skulle vara att ha en mamma med ms. När jag började gå själv blev jag mer “frisk”för barnen , jag kunde ta bättre hand om mig själv och jag var som en “vanlig” mamma igen.

Jag känner själv att jag missade ett par år med barnen, trots att jag var DÄR så var jag inte DÄR. Hade full fokus på mig själv och min oro över hur jag skulle fixa mitt liv. Ett liv med barnen. Är otroligt stolt idag över mina barn, dem har kämpat och fortfarande kämpar med vad dem vill göra. Tror och hoppas att idag följer man upp mer med familjen, det är inte bara föräldern som blir sjuk utan hela familjen drabbas.

Idag känner jag att jag är starkare som mamma trots att jag inte kan springa längre, gå lika långt och ibland blir jag så trött i huvudet så har jag ändå visat att det är värt att kämpa trots hårda och orättvisa motgångar. För vad finns det för alternativ ?

?