Livet är en fest

Familj & barn Hantera MS Resa

Av: Malin

Ja det kan man nog ta med en ”nypa salt” livet är hårt för oss många men ibland måste man ”glömma” det om det är bara så för stunden… Annars skulle iallafall inte jag orka gå upp på morgonen.

Våran yngsta dotter Elsa fick ju för 15 månader sedan sin diagnos diabetes 1 och lever som vi många med sin sjukdom 24-7. Som barn eller tonåring kan man söka olika event eller sin egen dag till Min Stora Dag. Elsa sökte ett arrangemang till Mello och hon fick åka med en vuxen till andra chansen i Kristianstad, där var det 10 barn till med sin mammor (inga pappor konstigt nog) och barnen hade olika diagnoser eller sjukdomar och dessutom var det 3 volontärer med som skötte det praktiska.

Jag fick då äran att följa med så vi åkte tåg ner, bodde på hotell, åt middag på o’Learys och sedan det stora: MELLO. Vi hade så roligt den helgen och vi satt på parkett vid scenen där allt händer och vi hamnade på tv…

Vad är oddsen? Haha tfn skakade efter olika sms: vi såg er på TV!!!!

Jag tror att vi båda glömde våra diagnoser för en stund och bara fanns DÄR. Fantastiskt att man gör detta för barnen och stor eloge till alla volontärer. Ni är grymma!!

Sen när vi kom tillbaka till hotellet och tagit en dusch hade vi ”efterfest” på rummet. Vi åt lite chips och godis i sängen, skrattade åt att jag hade fått sjungit (hemskt minne), att Elsa fick träffa Sigrid och att vi faktiskt fick synas på tv. Fett pinsamt som Elsa sa.

På tåget hem tittade jag på Elsa och tänkte vilken liten kämpe hon är, hon har lärt sig så mycket om sin sjukdom på så kort tid och lever med sin diabetes 1 högt eller lågt. När hon fick sin diagnos fick jag skuldkänslor och kände mig maktlös. En autoimmun sjukdom precis som ms är…

Bestämde mig fort att inte föra över min oro på henne utan mer att visa att det går att leva med en sjukdom och att man får bryta ihop men också hitta tillbaka igen. Jag ska göra allt för att hon ska växa och bli trygg i sig själv. Att fastna i det negativa är farligt och jag vet att det krävs mycket för att ta sig ur det, tro mig jag har varit där. Det blir en ond spiral om man inte bestämmer för att ta sig ur det. Klarar man inte det själv så måste man våga be om hjälp. Att be om hjälp är inte en svaghet utan en styrka.

Man måste bara våga öppna sig.

Fler inlägg av Malin >

Du borde även läsa