Inte trodde jag att vi skulle få vara med om ett ”viruskrig” i Sverige och att hela världen har drabbats väldigt hårt i detta virus Corona kan ingen blunda för.
Världen blöder och vi alla har fått göra uppoffringar, stannat upp i livet och många har mist någon dem älskar.
Jag trodde att jag hade koll på livet detta år men nej det har ingen längre, jag är inte orolig att själv bli sjuk men för det utsätter jag mig inte för risker och jag tänker på mina föräldrar som är snart 85 och 87 år.
Vi hade bokat efterlängtade semestrar, en vår resa och en sommarresa. Vi trodde nog in i det sista att vi skulle kunna åka.
Att vi var så dumma? Vi tänkte att Alla andra åkte ju.
Min son skulle till Japan och han var så lugn och trodde också att han skulle kunna åka på sin drömresa men det blev inte så. Ingen ska resa idag, varken ut eller in.
Det handlar inte bara om resor, mitt arbete är i kris. Vi har fått nedskärningar på timmar och personal, extra personal får inga timmar. Idag blev vi också permitterade. Vissa dagar är butikerna helt stängda.
Känner en otrygghet eftersom jag har min bakgrund som delvis arbetare och sjukpension. Jag tränar inte längre på gym, det lilla uteliv man hade är stängt, skolor och universitet är stängda. Det är hemmaskola för alla tre. Vi hade lite större arrangemang med vårat projekt som blev inställt. Man kan inte träffa föräldrarna på samma sätt , vi hörs på telefon och vi hjälps åt med det praktiska som med handling osv. Jag saknar deras kramar enormt.
Sedan blir jag lite upprörd över människors nonchalans och spydigheter på bland annat FB och på arbetsplatsen. Som min arbetskamrat sa när jag hade en riktig dålig dag efter information på vår arbetsplats.
-vissa drabbas av panik av Corona, jag drabbas av panik av att ha en innebords finne i min näsa!
Min blick kunde döda och jag sa högt och tydligt : Skärp dig för helvete!
Det var värst i början då var det ”bara” ett virus och vissa fattade inte allvaret i det hela som hände i Italien och Kina. När det började närma oss blev några lite skakis och undrade om det kunde drabba dem själva ? Det dom inte fattar är att det drabbar ALLA, fast på olika sätt.
Jag frågade min sjuksköterska om jag var i riskgrupp och hon sa nej !!
Blev lite tagen på sängen för det trodde jag. Beror lite på vad man har för broms som hon sa.
Jag följer information på nyheterna av tillförlitliga människor som ska kunna detta MEN vi är nog alla tacksamma att ingen av oss behöver ta deras beslut . Folk dömer oavsett vilket beslut de än tar.
Sedan vill jag hylla all vårdpersonal som sliter varje dag , varje timme och minut. Vilka hjältar !!!!
Jag hoppas att de får en helt annan status i samhället efter det här. Ingen kan göra deras jobb bättre. Det är ovärderligt.
För att klara av det här har jag bestämt mig för att enbart lyssna på kunniga läkare och pandemi experter för att minska alla andra ”experters” tyckande , lyssna och göra det som behövs, ha respekt och omtanke för dina medmänniskor, tvätta händerna och behålla lugnet . Hjälps vi åt allesammans så borde vi kunna ”överleva”det här. Sen kommer kapitel 2 med allt som ska komma på fötter igen. Det kommer bli tufft , vi alla sitter i samma båt och det kommer att ta tid men det måste göras på ett eller annat sätt.
Jag kanske inte har ett arbetet kvar till sommarn men jag har förhoppningsvis min hälsa , familj och mina föräldrar kvar och det är viktigast.
Cyberkram
