Den 23 oktober 2010 fick jag ett besked som ändrade mitt liv för alltid.
Den Malin som satt framför neurologen på sjukhuset i rullstol oförmögen att gå själv, kunde knappt sitta upp utan stöd, skära min mat och ännu mindre sköta min hygien fick nu höra ;
-Malin du har ms , visste du inte om det ?
Där var startpunkten till ett nytt liv och jag blev inte densamma igen. Både på gott och ont.
Min känsla att tänka framåt fanns inte.
Jag ville ju hoppa ut genom fönstret , jag ville bara försvinna från denna värld.
Åh vad jag skulle velat krama om den Malin för tio år sedan och säga att det kommer gå bra, du kommer att kunna gå igen inte springa men ändå gå, du kommer att kunna krama om dina barn och du kommer fortfarande vara gift med din man och bo kvar i ditt hus . Du kommer att fixa det här , det kommer att ordna sig. Det är klart att du kan !!
Jag vill visa dig några händelser i ditt kommande liv som du aldrig trodde skulle kunna genomföras utan du trodde att du skulle vara död eller bara sitta i en rullstol.
För :
10 år sen blev det nattsvart , du grät och kände dig värdelös som fru och mamma.
9 år sen lämnade du rullstolen och pekade finger bakom ryggen åt neurologen som inte trodde på dig.
8 år sen började du arbeta 25% på dina villkor och ork.
7 år sen åker du utomlands första gången sen du fick din diagnos
6 år sen går du och din dotter Vårruset 5 km.
5 år sen tar din son studenten som du inte trodde att du skulle få uppleva.
4 år sen bryter du din armbåge för att du skulle testa att åka skateboard och åker sedan på en fantastisk semester med familjen till USA och tyvärr drabbas en nära släkting av diabetes i december. Vilken sorg ….
3 år sen tar din äldsta dotter studenten och du får uppleva lyckan igen att se dina barn komma framåt och lyckas nå sina drömmar. Du får även äran att föreläsa om din ms för andra som lever med ms och arbetar med patienter med ms.
2 år sen åker din familj till New York, din drömresa och firar din 50 årsdag och sedan på hösten fick du föreläsa igen om din ms för andra underbara människor med ms och utan ms. Något bra måste du ha sagt 🙂
1 år sen tar du farväl och ordnar begravning för din barndomsvän som kämpade sidledes med dig fast med cancer. Din yngsta dotter går ut grundskolan , nu har du inga småbarn längre. Din äldsta flyttar hemifrån och det kommer kännas väldigt konstigt och tomt.
Några händelser under dessa år som har hänt , både med sorg och glädje precis som för många andra med eller utan sjukdom.
Åter igen Till Malin för 10 år sen:
Jag tittar bakåt och ler , tänker att det hade varit så mycket lättare om du hade trott på framtiden och lyssnat på din familj att det skulle ordna sig. Tänk så många tårar du hade sparat och så många ord inte hade blivit sagts. Ord som har sårat och oroat dina kära och nära. Ta ett steg i taget.
Jag tittar in i spegeln idag och ser en lugnare och starkare kvinna än någonsin. Jag är du fast mer med självförtroende. Jag trodde tillslut på mig själv när ingen annan gjorde det och jag tror att min familj visste att det skulle vara något som triggade igång mig och att jag skulle gå framåt av den kampen som det innebar.
Till dem jag sårade och oroade vill jag säga : Förlåt och tack för att ni inte vände när jag bad er av hela mitt hjärta att göra det.
Tack för att ni trodde på mig.
Fler inlägg av Malin >
