Visst har hösten klivit in med dunder och brak? 

Löven har tappat sin glans och gröna färgen bleknar bort. 

Fram träder nu vackra orange, bruna och röda färger på löven. 

Dessa löv klär nu gatorna med sin skrud. Vackert och lite sorgligt på något sätt. 

Luften känns ibland så klar och kall, lite lättare att andas tycker jag. Snart kan man ta det där andetaget där det gör riktigt ont att andas. 

Jag tycker inte om mörkret och regnet som kommer med hösten. Hela himlen gråter och min kropp känns tröttare, blir lite låg i sinnet. 

Känner att jag fyller på min almanacka med aktiviteter/ möten för att slippa tänka kanske. Flyr lite från mig själv men vet ju också att det är alltid Malin som jag synar i spegeln på morgonen, på gott och ont. 

Träning, yoga och naprapat gör att jag känner mig starkare i kroppen. Sinnet blir lugnare när jag får in träningen 3-4 gånger i veckan. Jag får en bättre självkänsla och tron på min kropp ökat. 

Tänk vad ”lite” det behövs. 

Jag ska nu testa ett skivstång pass som en yoga instruktör rekommenderade mig. 

Vill utmana mig själv och finna några kroppsdelar som inte är riktigt med mig nu men sen kommer de att ge mig kraft och ork. Sedan vet man inte vad ms kroppen säger om min plan men det vet man ju aldrig, om det gick bra ena gången betyder det inte att det går bra andra gången. Lite så är det att leva med ms eller vad känner ni? 

Jag fyller huset med ljus och varma filtar, jag är så förberedd man kan bli att hösten är här! 

Så kom nu hösten, jag är redo! 

Jag vill också passa på att tacka för det här året och jag är så glad att ni läser mina rader och är med mig på min ms resa och även livets resa. 

Ta hand om er!! 

Fler inlägg av Malin >