Lite varning med lite skryt men bra för egot.
Kan ni tänka er att jag har blivit nominerad som årets Neuro profil!!!
Jisses, det hade jag väl aldrig tänkt mig att jag och fem andra kandidater som är yrkesutbildade inom vården skulle vara i samma kategori. Jag är den enda som gör det hela med insamling, prat och tal ideellt.
Jag har ju också genom åren samlat in över 130000 kr till Neuro.
Jo men så är det, himla roligt och jag blir så nyfiken på vem som vinner.
Den 10 maj vet vi vem som fick utmärkelsen men jag är så glad och stolt över att ens bli nominerad.
Sedan är jag med i en studie som heter Gå och tänka samtidigt. Av professioner på sjukhus här i Stockholm.
Det var två träffar cirka 2 timmar per gång med kognitiv och rörelse samtidigt.
Jag fick en hätta på huvudet som var gjord just för mig, hättan hade en massa sladdar som gav signaler när jag tänkte samtidigt och när jag fick höra kommandon med kroppen.
Ja man undrar ju hur det såg ut där i huvudet.
Tänkte lite naivt att vi kvinnor kan göra två saker samtidigt men män däremot …
En tuff uppgift kan man säga men jag lyckades bra ändå.
Sedan steg tre så går jag nu med en GPS i 7 dagar på kroppen , det är ett bälte runt midjan. Den samlar info vad jag befinner mig och hur mycket jag rör mig. Har på mig den hela tiden förutom då när jag duschar och sover.
Det är Ms patienter, Parkinson och friska människor i studien.
Så otroligt intressant och givande.
Allt för forskning!
Roligt att kunna bidra med så enkla medel. Som med en själv och ens tid.
Försöker få in saker i mitt liv som är roliga och jag tycker att det är skönt att jag ibland kan se min nyfikenhet fortfarande är med mig.
Sorg kan ju uttrycka sig så olika för alla.
Det får ta den tid det tar, lika bra att känna sorgen i stunden för att putta bort den innebär att den kommer ikapp en i framtiden och jag känner att min tid ligger mer bakåt än framåt. Så jag tar det här och nu.
