För 9 år sedan fick jag min ms-diagnos. 

Närmare den 27 november 2010. 

Kommer ihåg det sterila och kalla rummet, det skrek vitt och neurologen satt framför mig medans en lärarkandidat stod snett bredvid mig. Jag var ensam och satt i rullstolen när han lämnade beskedet att jag hade MS…. 

Jag fick aldrig uppleva att det fanns ett MS team på det sjukhus jag tillhörde. 

Vi fick själva begära ett till läkarsamtal med min man men tyvärr dök neurologen aldrig upp på det mötet. Vi satt där , jag och min man med ett papper i handen med frågor. 

Träffade sedan en sjukgymnast efter nån dag för utprovning av rullstol för vid den här tiden kunde jag inte gå. Utan rullstol kunde jag inte åka hem. 

Fick Ingen kurator kontakt , inget stöd för mina barn eller make. 

Mitt stöd blev dock min sjuksköterska som var en riktig ängel och försökte ge mig ett hopp om en framtid. Åter igen : sjuksköterskorna !! Det är dom som försöker rädda situationen och tar hand om våra tårar och funderingar. 

När jag kom till ett rehab efter mina veckor på sjukhus fick jag uppleva ett TEAM ett komplett gäng med kunskap, omsorg och tid för samtal men hade behövt det fyra månader tidigare. 

Idag vet jag att det finns ett TEAM på det sjukhuset där jag tillhör som patient. Det är så viktigt att få det TEAMET från start och när jag pratar om team så innehåller det: 

Specialist läkare 

Specialist sjuksköterskor 

Kurator 

Sjukgymnast 

Arbetsterapeut 

Logoped 

Dietist

Vikten av att träffa var och en som är proffs på det dom kan och få den tiden med var och en är guld värd. Teamet arbetar för att kunna ge bra vård och så komplett som möjligt med patienten i fokus . Glöm aldrig det : Du är huvudpersonen i din sjukdom och därav ska du kunna påverka mycket omkring den. Att drabbas av sjukdom som MS , mitt i livet, mitt i karriären eller starten av att bilda familj gör att livet rasar och man lever i en torktumlare. Allt bara snurrar och du har ingen chans att kliva av. 

Fler inlägg av Malin >