Hur tar du hand om dig och din MS genom livets berg och dalbana och lyssnar du på ditt inre?

I mitt yrke som yogalärare, föreläsare och coach så ger jag väldigt mycket av mig själv. Jag försöker ha ett förhållningssätt så att jag inte läcker ut min energi och tycker det funkar bra.

Jag brukar regelbundet fylla på med inspiration och kunskap för att kunna ge ut mer. Nu var det länge sedan jag gick på ett yogaretreat men bestämde mig för att gå för ett par veckor sedan.

Det var så härligt! Det gav mig massa energi, kunskap och egen tid. I tystnaden efter yoga och meditation kom ett budskap till mig från mitt inre. Släpp taget Jenny, nu har du kämpat länge nog. Tårarna rann nedför mina kinder. Varma tysta tårar. Jag var inte beredd alls på detta utan mer förvånad att jag började gråta så där. Jag stannade kvar i det en lång stund och lät min inre röst prata med mig. Det behövdes komma ut. Jag tog det lugnt efter retreatet och funderade på vad som hänt. Varför jag helt plötsligt började gråta utan förvarning och vad det ville säga till mig. Listen to your body when it whispers so you don’t have to hear it scream.

Budskapet var så sant. Jag har kämpat sedan jag fick min MS-diagnos. För att komma tillbaka till mig och ”inte vara MS”. För att hitta ett förhållningssätt, för att träna, yoga och hitta en balans i livet men framför allt har jag kämpat med mitt företag och ekonomiskt samt att komma dit jag är idag. Lyckan att i dag må bra och arbeta med det jag gör är enorm och jag är så tacksam.

Jag tänkte tyst för mig själv att nu vänder jag blad och går in i något nytt. Detta var ett tecken.

Veckan efter skriver jag avtal med ett stort företag som kommer landa i mer spännande uppdrag, och några dagar senare får jag in två stora föreläsningar samt lite reklamjobb.

Vilken tur hon har kanske du tänker. Men, det är mycket hårt arbete som ligger bakom detta under många år. I stunder har jag tänkt att jag ger upp och tar en anställning istället men snabbt kommit på andra tankar. Min passion till det jag gör är så stor och även om det varit tufft en tid så är jag så glad och stolt över mig själv att jag vågat satsa, att jag har fortsatt framåt trots motvind ibland.

Så till dig som jobbar hårt, som känner att det inte går din väg. Ge inte upp! Låt små framsteg vara motivationen till att fortsätta. Våga gå din väg och ha mod att följa din dröm. Det är så värt det. Min lärdom är att man aldrig är ”framme” utan att livet är en resa som förändras och det är den som vi ska njuta av, inte målet. Jag vet att ni är många som kämpar därute med diagnosen och med livet. Ni känner säkert igen er.

Jag önskar dig det allra bästa och en fin dag.

Kram Jenny